Rosa skor och en massa kärlek

Jag älskar att promenera i naturen. Fullt av fåglar, kvitter, glada hundägare med roliga hundar och frisk, ren luft. Förut hade jag alltid fullt ös med musik i öronen, men det har jag slutat med. Nu vill jag lyssna på naturen. Jag är övertygad om att vi alla skulle må så mycket bättre om vi tillbringade mer tid på det sättet.

Häromveckan när jag var på väg hem från min promenad fick jag plötsligt syn på en tjej som gick några meter framför mig. Hon hade ett par vrålsnygga skrikigt lila gympaskor på sig och jag kunde inte låta bli att gå ifatt henne och berätta det för henne. Hon blev så klart jätteglad och jag frågade vad det var för märke.

Dagen efter kunde jag sätta på mig mina egna skor – fast mina är rosa!!! Så skrikigt rosa att ingen kan undgå att se dem. Och de gör mig så otroligt glad. Första gången jag hade dem på mig var jag och min sambo på väg till stan för en tidig middag. Jag hör snabba steg bakom mig och vänder mig om. Där kommer en man springande och han säger att han bara var tvungen att hinna ikapp mig för att säga hur snygga skor jag hade!

Kärlek föder kärlek, eller hur? Först ger jag den okända tjejen en komplimang som gör henne jätteglad, sedan får jag en motsvarande komplimang (jag har fått många, många fler för mina skor sedan dess…). Jag är helt övertygad om att detta är vägen till ett lyckligt liv. När vi ger så får vi.

För ett tag sedan gav en vän mig boken ”En kurs i mirakel på lätt sätt – resan från rädsla till kärlek” av Alan Cohen. I korta ordalag är den röda tråden att det bara finns två känslor: Kärlek och Rädsla. Jag har ju sagt det förut och jag säger det igen: Det finns inga lyckliga människor som startar krig, mördar eller stjäl. Och kärlek är ju liksom grunden till lycka, eller hur?

Så jag tänker fortsätta på min inslagna väg genom livet: Jag sjunger med pensionärer, jag ger människor med snygga skor komplimanger, jag tackar för komplimanger jag får (hur ofta tackar folk egentligen när de får en komplimang? Är det inte mycket vanligare att man säger ”äsch, den här klänningen är ju jättegammal”), jag pratar med hemlösa personer och jag älskar att umgås med alla mina fina vänner.

I helgen ska min sambo och jag göra en gigantisk utrensning i våra garderober och gå och lämna dem till Mötesplats Ukraina. På temat: ”Ingen kan göra allt – alla kan göra något…”

Åsa Scharin