Olle Jönsson om De sista ljuva åren

De sista ljuva åren – hur ljuva blir de egentligen? Den frågan ställde jag till dansbandsikonen Olle Jönsson i Nordens största dansband, Lasse Stefanz. Under dryga femtio år har Olle och bandet rest runt i hela Norden och sjungit sången för sina otaliga fans och nu i höst är Olle en av deltagarna i ”Så mycket bättre”.

Med läkarvetenskapliga framgångar blir vi äldre och äldre. Det är självklart fantastiskt så länge vi kan njuta av ”De sista ljuva åren”, vilket många också kan – 70 kallas ju till exempel numera det nya 50. Men sedan? Vi har otroligt många gamla som lever ofrivilligt ensamma i Sverige idag.

När låten skrevs var Olle själv runt trettio år gammal och texten ”låt de sista ljuva åren bli de bästa i vårt liv” hade inte samma innebörd för honom som den har idag. – Nej, jag tänkte väl inte så mycket på det då, säger Olle, som själv är nybliven folkpensionär. Men nu börjar man undra hur ljuva de där åren egentligen kommer att bli. Jag läser ju också om alla gamla människor som är ensamma och det måste vara helt förfärligt, fortsätter han.

Tillsammans med Lasse Stefanz har Olle turnerat land och rike kring motsvarande åtta (!) varv runt jordklotet. Han har glatt mängder med människor med sin musik genom åren och sett många bli ett par på dansgolvet. Men han har även sett personer som kommit till dansen ensamma och gått hem ensamma. – Jag tror ändå att de där timmarna har bidragit till lite gemenskap och därför varit viktiga, tänker Olle.

Insikten om att fler och fler gamla lever i ofrivillig ensamhet gör Olle uppriktigt ledsen. – Själv vet jag inte vad jag skulle göra om jag inte skulle ha min familj när jag blir gammal, konstaterar han. Men jag älskar djur och har massor på min gård här i Röetved i nordöstra Skåne – hundar, katter, hästar och får. Samt två papegojor. Djur är fantastiska – jag vet inte hur många gånger jag har vaknat upp i min säng när jag har känt mig lite ledsen och upptäckt att jag varit omgiven av hundar och katter. – De känner ju när man inte mår bra och vill ge tröst. Helt underbart!

Djur ger verkligen oss människor otroligt mycket och i ärlighetens namn tar vi väl nästan bättre hand om dem än om människor ibland. Jag frågar Olle hur han ser på det faktum att det finns lagar och regler som reglerar hur länge en hund får vara ensam och att en häst måste få ha sällskap av andra hästar. Några sådana lagar finns ju inte för människor. Är inte det bedrövligt?

Olle håller med. – Samtidigt kan djur faktiskt inte meddela sig och inte bestämma över sina liv på samma sätt som människor, resonerar han. Så dem måste vi självklart ta hand om på ett annat sätt, även om jag förstår ditt resonemang. Ja, så är det förvisso, men det finns också oerhört många människor som verkligen skulle vilja träffa andra, men inte har någon möjlighet att göra det. Olle skakar sorgset på huvudet: – så här borde det inte få vara i ett välfärdsland som Sverige, suckar han.

Min mamma hade tur – hon var frisk in i det sista och dog sedan ganska snabbt, på bara tre dagar. Men jag vet många som ligger på äldreboenden och bara vill dö, konstaterar Olle. Det är skit, rent ut sagt. Min fru Gunillas föräldrar är båda snart 90 år gamla och hon besöker dem så ofta hon kan. Det är naturligtvis helt ovärderligt för dem.

Så hur kan vi hjälpa till, frågar jag. I det lilla, vardagliga perspektivet? Vad tror du om att gå fram till en pensionär på stan och sjunga en liten trudelutt? – Det hade jag absolut kunnat tänka mig, utbrister Olle glatt. Faktum är att jag, förutom att jag sjunger på äldreboenden, ofta går och sätter mig och sjunger för hemlösa eller andra utsatta personer när jag ser dem på någon parkbänk. Det brukar uppskattas och det gör mig glad att kunna skänka lite glädje. Så sjunga för en pensionär – absolut!

Problemet är väl, fortsätter han eftertänksamt, att de riktigt ensamma inte är ute på stan, så dem ser vi ju inte. Nu när pandemin är över och världen blivit mer normal igen, så kommer jag definitivt att fortsätta sjunga på äldreboenden – det är bara att ringa, så kommer jag!

Åsa Scharin