Pandemin i våra nordiska grannländer

Hur har pandemin påverkat branschen i de andra nordiska länderna? Memento har frågat.

1. Hur har covid-19 påverkat er?

2. Vad har varit svårast?

3. Vad har fungerat bra?

4. Ser ni nya företeelser, kommer de att bli kvar?

5. Vilka blir lärdomarna?

NORGE:

Hjälp av svenska kollegor med transport

Gunnar Hammersmark, branschdirektör för Virke Gravferd svarar:

1. Vi har hittills haft få dödsfall, många kommuner har inte alls berörts. Förbud mot att samlas många och hänsyn till fysiskt avstånd har gjort att många begravningar antingen hållits endast för den närmaste familjen eller så har det inte varit någon ceremoni alls. Hur många som får samlas skiljer mellan kommunerna, allt från 10 till max 45 personer. Många byråer har erbjudit livestreaming, en bra lösning för många familjer. Minnesstunderna är helt borta. Sammantaget har många byråer upplevt en försäljningsnedgång per uppdrag. Antalet ”vanliga” dödsfall har samtidigt sjunkit betydligt, från vecka 8 till vecka 15 med 5,8 % jämfört med 2019. Strikta hygienåtgärder, begränsningar i att träffas och besöksförbud på institutioner kan vara orsaker. Smittspridningen ser nu ut att vara under kontroll, men vi har tillsammans med kommuner och hälsomyndigheter tagit fram planer för extra tillgång till kylrum

2. Vi kan inte ha visning, det är begränsningar runt ceremonin och det blir ingen minnesstund. Vi vet att allt detta är viktigt för en bra sorgeprocess. Vi kan inte visa närhet och omsorg på samma sätt som vi brukar göra. På några ställen har det varit svårt att få tillgång till skyddsutrustning. Många av branschens vanliga leverantörer har prioriterat hälsomyndigheter, men nu har nya leverantörer kommit på banan. Priserna har stigit kraftigt. Om någon blivit smittad eller varit i närheten av någon smittad har den personen behövt vara 14 dagar i karantän. Branschen har därför varit väldigt noga med att följa smittskyddsråden. Vi har haft telefon- och digitala möten. De som behövt vara på arbetsplatsen för praktiska uppgifter har delats upp i lag för att minimera träffpunkterna.

3. Vi har haft en bra dialog på digitala plattformar med hälsomyndigheter och andra samarbetspartners för att hitta lösningar allt eftersom. Virke Gravferd har nästan dagligen skickat ut information och råd till alla medlemmar. I några fall där norrmän avlidit i Sverige har byråerna fått bra hjälp med transport av svenska kollegor. Vi kan inte resa över gränsen för att hämta utan att behöva gå i karantän vid hemkonsten.

4. Livestreaming kommer att finnas kvar, som ett komplement, för familj och vänner som bor långt bort eller som av andra skäl har svårt att fysiskt närvara. Andelen begravningar utan ceremoni har ökat och vi är spända på att se om det håller i sig efter att allt återgått till det vanliga. Något som pandemin har lärt oss är att behovet av fysisk kontakt och möten mellan människor är viktigt, därför tror jag att det kommer att finnas en önskan att mötas för ett varit lojala mot myndigheternas råd och vi har tillit. Vi måste hitta bättre lösningar för lager av skyddsutrustning. Norge blir nog mer självförsörjande här i framtiden. Virke Gravferd har tagit fram katastrof- och krisplaner för nationella kriser och de har reviderats flera gånger utifrån nya erfarenheter. I Norden har vi en gemensam resursplan för branschen. Nu måste vi samlas för att se vad vi kan ta in i den av erfarenheterna från denna globala kris.

ISLAND:

”Karantänreglerna har gjort att vi fått skjuta upp begravningar”

Rúnar Geirmundsson, Funeral Director, Runars Funeral Service and Repatriation:

1. Vi har hittills haft få dödsfall, många kommuner har inte alls berörts. Förbud mot att samlas många och hänsyn till fysiskt avstånd har gjort att många begravningar antingen hållits endast för den närmaste familjen eller så har det inte varit någon ceremoni alls. Hur många som får samlas skiljer mellan kommunerna, allt från 10 till max 45 personer. Många byråer har erbjudit livestreaming, en bra lösning för många familjer. Minnesstunderna är helt borta. Sammantaget har många byråer upplevt en försäljningsnedgång per uppdrag. Antalet ”vanliga” dödsfall har samtidigt sjunkit betydligt, från vecka 8 till vecka 15 med 5,8 % jämfört med 2019. Strikta hygienåtgärder, begränsningar i att träffas och besöksförbud på institutioner kan vara orsaker. Smittspridningen ser nu ut att vara under kontroll, men vi har tillsammans med kommuner och hälsomyndigheter tagit fram planer för extra tillgång till kylrum.

2. Vi kan inte ha visning, det är begränsningar runt ceremonin och det blir ingen minnesstund. Vi vet att allt detta är viktigt för en bra sorgeprocess. Vi kan inte visa närhet och omsorg på samma sätt som vi brukar göra. På några ställen har det varit svårt att få tillgång till skyddsutrustning. Många av branschens vanliga leverantörer har prioriterat hälsomyndigheter, men nu har nya leverantörer kommit på banan. Priserna har stigit kraftigt. Om någon blivit smittad eller varit i närheten av någon smittad har den personen behövt vara 14 dagar i karantän. Branschen har därför varit väldigt noga med att följa smittskyddsråden. Vi har haft telefon- och digitala möten. De som behövt vara på arbetsplatsen för praktiska uppgifter har delats upp i lag för att minimera träffpunkterna.

3. Vi har haft en bra dialog på digitala plattformar med hälsomyndigheter och andra samarbetspartners för att hitta lösningar allt eftersom. Virke Gravferd har nästan dagligen skickat ut information och råd till alla medlemmar. I några fall där norrmän avlidit i Sverige har byråerna fått bra hjälp med transport av svenska kollegor. Vi kan inte resa över gränsen för att hämta utan att behöva gå i karantän vid hemkonsten.

4. Livestreaming kommer att finnas kvar, som ett komplement, för familj och vänner som bor långt bort eller som av andra skäl har svårt att fysiskt närvara. Andelen begravningar utan ceremoni har ökat och vi är spända på att se om det håller i sig efter att allt återgått till det vanliga. Något som pandemin har lärt oss är att behovet av fysisk kontakt och möten mellan människor är viktigt, därför tror jag att det kommer att finnas en önskan att mötas för ett varit lojala mot myndigheternas råd och vi har tillit. Vi måste hitta bättre lösningar för lager av skyddsutrustning. Norge blir nog mer självförsörjande här i framtiden. Virke Gravferd har tagit fram katastrof- och krisplaner för nationella kriser och de har reviderats flera gånger utifrån nya erfarenheter. I Norden har vi en gemensam resursplan för branschen. Nu måste vi samlas för att se vad vi kan ta in i den av erfarenheterna från denna globala kris.

ISLAND:

”Karantänreglerna har gjort att vi fått skjuta upp begravningar”

Rúnar Geirmundsson, Funeral Director, Runars Funeral Service and Repatriation:

1. Vi har fått skjuta på begravningar i väntan på att familjemedlemmar ska komma ur karantän. Att hygienkraven är högre gör att det tar mer tid att göra rent och att skaffa skyddsutrustning. Antalet gäster på ceremonin är begränsat och det betyder att begravningsrådgivaren får vänta utanför för att ge fler anhöriga möjlighet att delta. Vi behöver mer personal i tjänst och som back-up. Vi planerar för karantän då det behövs fler vikarier. Att vi fått skjuta upp begravningar ger större belastning på bårhusen, men vi har bara haft 10 bekräftade döda i covid-19. Människor vänjer sig vid ceremonier med färre gäster där livestreaming kan vara ett alternativ. I Reykjavik får upp till 50 personer delta, då ska begravningsentreprenören, prästen, organisten och ev sångare också räknas. Maxantalet kommer att höjas kommande veckor eller månad. Nya tillvägagångssätt vid en tradition med gamla anor är möjliga, det ser vi. När familjerna måste välja vilka som ska komma på de mindre ceremonierna blir begravningarna mer personliga och privata.

2. Eftersom vi inte haft så många dödsfall är vi mest påverkade av de stränga karantänreglerna. Vi har haft full smittspårning vilket gjort att många suttit i karantän, det har gjort det svårt att planera bemanningen. Den största belastningen har handlat om infrastrukturen för att förvara fler kroppar och kistor medan vi väntat på att familjerna ska komma ut ur karantän, också krematoriet har behövt större förvaringsutrymmen.

3. Mindre och mer avslappnade ceremonier. Vi har aldrig haft så många tidigare som använt sig av livestreaming, det kommer definitivt att fortsätta, nu när alla känner till möjligheten. Vi har varit enade och accepterat att göra saker annorlunda, atmosfären har varit mer avspänd och familjerna har fått mer privat tid att sörja. Det är mer fokus på det som är grunden, att säga adjö och ha ett tyst ögonblick med den avlidne. Ingen press på familjerna att ha ett stort gravöl med kaffe, mat och läsk. Allt är nedskalat och nästan ingen har skuldkänslor.

4 & 5. Livestreaming och önskan att ha mindre ceremonier. Hur folk hälsar på varandra, med kramar och pussar kan nog komma att ändras permanent.

DANMARK

”Vi gick ut i pressen med vår frustration”

Ole Roed Jakobsen, branchedirektør Danske Bedemand

1. Mycket. Vi gör inte hembesök, alla samtal sker på telefon eller via länk. Det blir svårt att visa omsorg om efterlevande. Man får bara vara en person per fyra kvadratmeter i kyrkan och det finns ett förbud mot att samlas mer än tio personer. Begravningarna har därför blivit bara för de allra närmaste och många har valt kremering för att senare hålla en akt med urna. Prästerna har fått lov att ha jord över urnan istället för kistan. Vi har använt skyddsutrustning i alla situationer. Det är inte slut ännu! Vi ser framför oss att begravningsrådgivarna även fortsättningsvis måste skydda sig själva vid Covid-19-dödsfall ännu många månader.

2. Att skaffa skyddsutrustning, som munskydd och handsprit. Marknaden exploderade, det blev snabbt brist och priserna orimligt höga. Mitt i det kaoset var vi i branschorganisationen tvungna att hjälpa medlemmarna och vi gick därför ut i pressen med vår frustration över att begravningsbranschen i Danmark inte betraktades som en del av hälsosektorn. Vi kunde inte få skyddsutrustning utan var tvungna att köpa av dem som levererar till sjukvården. Mest smärtsamt har varit att inte kunna ge de efterlevande nära en kram, en klapp på axeln eller bara en handtryckning för att visa stöd.

3. Byråerna bevarade lugnet, följde branschorganisationens rekommendationer och använde skyddsutrustning. IT-tekniken kan räcka mycket långt, det fungerade bra att koppla upp sig via telefon och videosamtal.

4. Vi har rekommenderat att alla dödsfall ska behandlas som av corona, eftersom vi inte alltid vet om den avlidne var smittad eller ej. För de första dödsfallen konstaterade man först några dagar senare att de var covid-19-smittade. Därför ska man ha skyddsutrustning varje gång och det var nytt. Tidigare har skydd som handskar använts sällan, men det kommer nog att förändras, så att vi även efter detta i högre grad använder skyddskläder. Vi har blivit uppmärksamma på att även avlidna kan smitta genom utandningsluft som kan komma till exempel när kroppen flyttas.

5. Vi har lärt oss att vi ska ha överblick över lagren, att begravningsbranschen blir en del av den danska hälsosektorn, att vi i allmänhet har en bra kunskapsbas – vi kan hantera i stort sett alla framtida utmaningar. Att vi som bransch har ett enormt socialt ansvar för att ”städa upp” i samhället när sjukvården till exempel har släppt. Allt detta med fokus på etik, värdighet och omsorg för den avlidne och anhöriga.

FINLAND

”Visning inte alls tillåten”

Kyllikki Forsius, president, Finnish Association of Funeral Services:

1. Mer kontakt via mejl och telefon, färre efterlevande kommer till byrån. De frågar också om det är säkert att besöka oss. Det är svårare att ordna begravning när du inte kan tillmötesgå alla anhörigas önskemål. För tillfället är det förbjudet att samla mer än tio personer. De närmaste släktingarna kan dock samlas även om de är fler. Församlingarna rekommenderar att ceremonin hålls vid graven och kistan tas dit i förväg. Vissa församlingar har också börjat förorda kremering direkt och att avskedet hålls senare. Mycket färre blommor beställs, eftersom det inte körs några korteger. Minnesstunder hålls inte alls. En del byråer är oroade över att folk beställer billigaste kistan då kortegen uteblir. Direktkremering påverkar också kistvalet. Vi har behövt köpa skyddsutrustning för transportpersonalen. Vår organisation har aktivt informerat medlemmarna om vikten av skydd och regler vid omhändertagandet av den alidne där vår Folkhälsomyndighet har gett oss vägledning. Vi har haft väldigt få dödsfall och antalet smittade har varit på en låg nivå. En del restriktioner kommer att försvinna i början av juni. Om vi då får fler döda kan det leda till bristande bårhuskapacitet. Kanske får vi fler restriktioner runt begravningar. Tiden som får gå mellan dödsfall och gravsättning/kremering kan komma att förlängas, även om församlingarna håller begravningar fler veckodagar om det blir nödvändigt. I vanliga fall hålls begravningar på torsdagar, fredagar och lördagar.

2. Svårast har varit att begränsa antalet deltagare på begravningarna och förändringarna i begravningspraxis. Först fick vi inte korrekt och tillräcklig information om vilket skydd vi behövde och om smittorisken hos den avlidne. Samarbetet med församlingarna, sjukhusen och myndigheterna kom inte igång tillräckligt snabbt. Att köpa skyddsutrustning har varit mycket svårt och vi har inte haft tillräckligt med munskydd och visir. Det var först svårt att få vården att ta sin del av ansvaret i att förbereda kroppen. Innan begravningsbyrån tar hand om kroppen måste den läggas i en bodybag eller tät inpackning. Det blev mycket diskussion om att vi behövde få information om att kropparna kunde vara smittsamma. Många sjukhus märker inte upp enligt rekommendationerna.

3. Samarbetsgrupper bildades mycket snabbt för att planera hanteringen av avlidna och bedöma behoven.

4. Människor överreagerar för att de inte har tillräcklig information till exempel om hur smittsamma kropparna är. De som arbetar i församlingarna är rädda både för anhöriga och avlidna och det leder till begravningar utan ceremoni. Det är inte tillåtet med visning oavsett om personen är testad positiv för covid-19 eller inte. Användandet av skyddsutrustning när man hanterar kropparna kommer nog också delvis att ändras på sikt. Tidigare användes handskar men ingenting mer. Infektionssjukdomar måste rapporteras av hälsomyndigheterna till dem som hanterar den avlidna.

5. Förberedelser för en pandemi borde gjorts tidigare med planer för skyddsutrustning och lagerhållning. Bårhusutrymmen måste också planeras. Större lager av bodybags behövs eftersom vi inte är självförsörjande inom landet. Det måste finnas fungerande grupper och samarbetsformer för att snabbt komma igång med ställningstaganden om antalet döda skulle öka snabbt, särskilt i stora städer.

Text & Bild

MARIA ZAITZEWSKY RUNDGREN
ANDREAS HILLERGREN/AFTONBLADET