Varför ska man spela teater för barn om ett så laddat ämne som döden? För regissören Gustav Deinoff, som har satt upp pjäsen Döden, döden på Backa Teater, är det självklart att även barn behöver fundera kring detta ämne.

– Jag tycker det är jätteviktigt att konsten går in och tar ett ansvar för att ge barn möjlighet att reflektera kring stora existentiella frågor, säger Gustav Deinoff.
Han menar att konstnärliga upplevelser har en förmåga att få oss att öppna upp och komma i kontakt med den typen av funderingar och att det är något som vi alla behöver, oavsett ålder.
– Bara för att vi vuxna tycker att vissa ämnen är obehagliga, som döden, betyder inte det att det är skadligt för barn att ta del av kultur som behandlar den typen av ämnen.
Dessutom lever vi i en skakig tid färgad av pandemi, krig och klimatkatastrofer, menar Gustav Deinoff. Samtidigt betonar han att som regissör vill han inte presentera dystopiska berättelser som berövar barnen på deras hopp.
– Men så länge som man är ansvarsfull som vuxen i sin relation till barn så kan man prata om nästan vad som helst.

HANS FÖRHOPPNING ÄR att publiken efter att ha sett Döden, döden, som har spelats på Backa Teater under våren, inte enbart ska förknippa döden med sorger, katastrofer och hemskheter utan mer börja fundera kring vad det innebär att dö eller om vi har ett liv efter detta. Att de ska få umgås med tanken på att deras liv också kommer ta slut en dag.
– Det är runt sexårsåldern som man börjar förstå det, säger han, vilket varit den nedre åldersgränsen för publiken.

BARNEN HAR FÅTT närma sig ämnet via leken, något som alltid ingår i Gustav Deinoffs uppsättningar. Han säger att lek öppnar upp, är tillåtande.
– Och när det handlar om döden tänker jag att det är extra viktigt att få in leken eftersom den är prövande, terapeutisk och utforskande.
Manuset, skrivet av Dimen Abdulla, är efter Gustav Deinoffs önskemål uppbyggt likt ett collage av olika vittnesmål från barn – vid en skola låg det en död hare där ett av ögonen hade ploppat ut, på en annan skolgård blev en elev ihjälskjuten.
– En av berättelserna handlar om nioåriga Elis som har cancer och ska dö.

MEN PUBLIKEN HAR inte bara fått möta sorg och vemod, berättar Gustav Deinoff, för det finns även viss komik i vissa berättelser, som den om en flickas hamster som blir ihjälklämd varpå föräldrarna genast köper en ny hamster och låtsas som om ingenting har hänt.
– De kan inte hantera det, utan de gör som många vuxna, sopar problemet under mattan.
Publikreaktionerna på uppsättningen har varit väldigt positiva.
– Det är som det brukar vara, de vuxna gråter och barnen skrattar, om man vill förenkla det. Barn har ett lättsammare förhållningssätt till det här med döden än vuxna.
Han säger att en psykolog har beskrivit det som att barn sörjer randigt, att det sker i korta intervaller, men däremellan kan de leka och tänka på annat.
– Det finns en replik i föreställningen där ett barn undrar om man ens får leka när ens mamma har dött. Det är klart att man får.

I SLUTET AV föreställningen fick alla i publiken varsin blå penna för att kunna rita eller skriva ner någon tanke på själva scenografin.
– Publiken kunde alltså lämna något efter sig, det blev som ett eget konstverk där barnen blev delaktiga. Det är ett moment som de verkligen har uppskattat.
Gustav Deinoff hade föreslagit temat döden och regisserade pjäsen, som är skriven av Dimen Abdulla. Gustav Deinoff är regissör och konstnärlig ledare för Unga Klara, Sveriges nationella scen för barn och unga, tillsammans med Farnaz Arbabi.
Gustav Deinoff hoppas att de barn som har sett Döden, döden har blivit tryggare i att förhålla sig till de känslor som det här ämnet kan väcka.
– Döden kommer alltid vara med oss, och den är inte bara hemsk.
BIRGITTA HAGLUND

Memento går på teater
Döden, döden
BACKA TEATER 8 MARS – 7 MAJ 2024
Dimen Abdulla (manus)
Gustav Deinoff (regi)
I rollerna bland andra:
Anna Harling, Daniel Ekborg, Anna Gustavsson.

Memento frågade några som sett Döden, döden: Vad tänkte du innan om att gå på en teater som handlar om döden, vad tyckte du om föreställningen och har du fler tankar kring döden eller vad som händer efter döden?
Sonja: Jag tänkte att det skulle bli roligt för jag hade aldrig varit på en teater med just ett sådant viktigt ämne. Jag tyckte att den var skitbra, asså jag kan inte säga något mer än att den var fantastisk. Ska faktiskt se den igen. Jag vet inte vad som händer när man dör, det enda jag vet eller tror är att man åker till en annan planet.
Oskar: Jag tycker att Döden, döden var bra, men man börjar ju lätt gråta för att det är så sorgligt. Jag vill helst inte tänka på le death. Jag tycker att den bästa scenen i pjäsen var när varelsen hämtade oss! Mycket rolig detalj.
Zoi: Jag tänkte att jag kommer att kunna få tankar om döden men också att det skulle bli roligt. Jag tyckte att den var superrolig och att skådespelarna var väldigt duktiga på teater. Jag tror att man blir en rymdvarelse som kan vara på jorden och se ut som en människa.