Bakom varje dödsfall i de pågående gängkonflikterna finns vänner och anhöriga som lämnas ensamma med sin sorg och sitt trauma. Det vill rörelsen Kollektiv Sorg ändra på. Nyligen anordnade de en workshop i Vällingby.

Stämningen är tät och förväntansfull i den rymliga lokalen i Stockholmsförorten Vällingby. Stolarna fylls snabbt av ungdomar och andra intresserade som ser fram emot en kväll av delade berättelser, reflektion och kreativt uttryck.
Strax ska det bli panelsamtal med en handfull inbjudna som ska berätta om sin syn på gatuvåldet och dess konsekvenser. Några av dem är engagerade lärare och de är alla överens om att skolans roll är central för hur gatuvåldet ska kunna stävjas.
Moderatorer under kvällen – som även innefattar en gemensam måltid, film och canvasmålning – är Alexander Zadruzny, vice ordförande och Sakariya Hirsi, ordförande och grundare av Kollektiv Sorg.
Sakariya är uppvuxen i Tensta och har sedan barnsben varit omgiven av gatuvåld och skjutningar. Han har på nära håll sett vänner, familj och grannar drabbas. Sorgen, stressen och traumat över att ha förlorat en son, bror eller vän har de tvingats hantera själva – något stöd från samhället finns inte.
En dag 2020 fick han nog.
Tillsammans med kompisen Josef Farhan och i samarbete med Amnesty International bestämde han sig för att lansera en kampanj: Kollektiv Sorg. Ett öppet brev riktat till samhället och våra makthavare, för att uppmärksamma problemet.
– Jag kände att någon måste agera och det är bråttom. Vi har en nationell kris, folk dör på våra gator, säger Sakariya.
Kollektiv Sorg gick snart från att vara en kampanj till en rörelse – ett bevis om något på att behovet var stort. De fick tusentals följare på sociala medier och många ville vara delaktiga i arbetet.
Under 2022 utvecklade Kollektiv Sorg två nya initiativ: Collective Talks och Individen i Kollektivet. Initiativen syftar till att erbjuda stöd till personer som direkt och indirekt drabbas av gatuvåldet. Förra året blev Kollektiv Sorg en egen förening och i dag är målet att etablera lokalgrupper ute i landet och stärka organisationens kamp mot gatuvåld och skjutningar.
– Vår målsättning är att öka medvetenheten och förståelsen kring våldets orsaker och samtidigt försöka hitta lösningar för att minska våldet. Stöd till de som drabbas är en viktig del av det vi gör, säger Sakariya.
Frågor som behöver uppmärksammas är, anser han, exempelvis barnfattigdom, trångboddhet, rasism, skolans bristande resurser och trygga mötesplatser för unga.
– Personaltätheten i skolorna måste öka och de som indirekt drabbas av våldet ska erbjudas stöd och psykologhjälp. Vi vill också driva fram en haverikommission för att gå till botten med våldets orsaker.
MARIA ZAITZEWSKY RUNDGREN