Hela staden Najaf i Irak är en begravningsplats. Wadi al-Salam betyder Fredens dal och här ligger mer än sex miljoner shiamuslimer begravda.
Staden Al-Najaf ligger i Najafprovinsen 160 kilometer söder om huvudstaden Bagdad. Nästan alla som bor i den heliga staden är shiiter. Den fjärde muslimska kalifen och den första imamen, enligt den shiitiska traditionen, hette Ali ibn Abi Talib. Han levde på 600-talet och begravdes i Najaf. Där byggdes sedan Alis helgedom, en gyllene kupol och två intilliggande gyllene minareter. Den kallas även Den Alitiska tallriken. Enligt sägnen var det profeten Mohammed själv, kusin till Ali, som föreslog att Ali skulle begravas där. Även profeter som Hud, Saleh, Noa och Adam sägs vara begravda där. Detta har gjort att Al-Najaf fått stor religiös betydelse och att många vill bli begravda kring Alis helgedom. De vill helt enkelt vara nära Ali. Det började alltså för 1400 år sedan och har sedan fortsatt och fortsatt. Fredens dal växer varje dag, den kryper fram som en havsvåg.
Trots att Saddam Hussein, som tillhörde sunni, under Gulfkriget 1991 bombade begravningsplatsen och många gravar blev förstörda ser den fortfarande ut som en hel stad ur ett flygplansperspektiv.
Alis söner Al Hassan och Al Hussein är begravda i staden Karbala som inte ligger så långt från staden Najaf. Blotta nämnandet av dessa två heliga städer får människor att uppfyllas av respekt och bävan.
Sayed Ahmed bor i Sverige och härstammar från Irak. Han berättar:
– Shiamuslimer från hela världen gör sin pilgrimsfärd till just de här två heliga städerna. Fredens dal har sträckt ut sig så mycket att den nästan täcker ytan mellan Al-Najaf och Karbala. Folk köper fortfarande en bit mark och använder som grav, bit efter bit. Platsen kring Alis helgedom ses som ett välsignat geografiskt område och har en speciell plats
i muslimernas hjärtan. Tro mig, samtliga shiamuslimer som bor i Sverige har släkt som är begravda där.
Idag rymmer Wadi al-Salam mer än sex miljoner gravsatta, ytan är cirka 1 485 hektar.
– Det finns gravar ovanpå marken och andra som ligger i stora rum under marken. En gravkammare kan innehålla upp till 50 gravar. Det är svårt att gå bland alla dessa gravar, säger Sayed Ahmed.
– Under kriget mot IS skickades mellan 200 och 300 martyrer till Wadi al-Salam varje dag. Med tiden började antalet minska.
Shiamuslimer som bor i bland annat Europa och USA åker med sina döda till Al-Najaf i Irak för att begrava dem. Sällskapet brukar bestå av fyra till fem personer. De är starkt troende på att den platsen är vägen till paradiset.
– Praktiskt går det till så att man anlitar en begravningsentreprenör, som tar omkring 50 000 kronor för att ordna allt, transport, papper, stämpel och flyg. Har man ett irakiskt pass kan man få bidrag från ambassaden, typ 15 000 kronor. Ofta brukar släkterna kunna få pengar från någon försäkring som den avlidne tecknat medan han eller hon var i livet. Annars kan släktingarna samla in pengar för att transportera personen i fråga till Irak.
– Folk brukar besöka Wadi al-Salam under de största högtiderna, eid al-fitr och eid al-adha. De ber och stänker rosvatten på gravarna. Försäljare finns som säljer rosvatten, liksom ljus, rökelse och fågelmat. Under de största högtiderna är det viktigt att besöka graven, men inte obligatoriskt.
En del gravar har bilder, andra är utan. Man måste använda bil för att se hela platsen. Gatorna är välordnade och har namn. Gravarna tas om hand av privata byråer som ligger i början av Wadi al-Salam. De får pengar från besökarna. Besökarna vänder sig till dem och de
i sin tur har koll på dem som ligger där. När en besökare har sagt namnet på den döda vet de vilken plats. De anställda följer med besökaren. Besökaren bör betala pengar som tack för hjälpen. Det finns arbetare som sköter om gatorna och hela platsen. De gräver också gravar.
– När man anländer till Al Najaf, tas kistan om hand av några personer som bär den. Först går de till Alis helgedom för välsignelsen. De stannar där ett tag, läser Al-Fatiha, den dödes bön. Sedan läser de valda verser från koranen. Efteråt tar de kistan till graven, där de har ordnat en plats, köpt mark och betalat pengar för den som grävde. Vid graven läser de den dödes bön igen. Sedan är det klart.

Finns det fortfarande plats för fler gravar?
– Ja, det finns utrymme för fler. Det är en ökenmark, och traditionen är välförankrad i oss och går inte att bara ta bort. Men kanske förändras det med tiden, säger Sayed Ahmed.

Text: Ziad Odesson