Bland järnkors och cirkusdirektörer

På Gamla kyrkogården bevaras minnen av Järnriket Gästrikland och av cirkusfamiljer som levde i Gävle i slutet av 1800-talet. Jennie Helzenius är utredare för kulturgravar i Svenska kyrkan och arbetar med att vårda kulturmiljöerna på stadens kyrkogårdar.

Gamla kyrkogården omges i norra delen av tallskog och Gavleån, och på Teknikparken alldeles intill har Svenska kyrkan ett kontor. Där berättar Jennie Helzenius och Roger Bergel, kyrkogårdschef, om arbetet med att inventera och vårda kulturminnesgravarna på Gävles tre kyrkogårdar. Förutom Gamla kyrkogården, som anlades 1809, är det Bomhus kyrkogård från 1919 och Skogskyrkogården från 1929.
Jennie Helzenius har det samordnande ansvaret för inventeringarna och planeringen av bevarandet, underhållet och utvecklingen av kulturgravarna. Utgångspunkten för arbetet är kulturmiljölagen som säger att kulturmiljöerna ska vårdas så att värdena inte förminskas eller förvanskas. Alla begravningshuvudmän, det vill säga som regel Svenska kyrkan, har detta ansvar.

Gravar kan bedömas ha ett kulturvärde utifrån olika aspekter. Det kan vara personhistorian, som familjegravarna till ägarna av stora Gävleföretag som Ahlgrens och Gevalia. Det kan handla om utformningen av gravstenen. Till exempel var det på 1960-talet vanligt med raka stenar, som idag inte förekommer så ofta och därför kan behöva bevaras för att miljön inte ska förändras för mycket.
Länsmuseet, i första hand, pekar ut de gravar som är kulturhistoriskt intressanta och de kan även titta på saker som yrkestitel, konstnärligt utseende, material eller tidstypiska stenar. Kyrkorådet fattar beslut om att ta upp enskilda gravar i förteckningen över kulturhistoriskt värdefulla och intressanta gravplatser. Innan det kan ske måste graven vara återlämnad till upplåtaren. Internt används benämningen mycket värdefull eller värdefull gravplats och skillnaden är att en mycket värdefull gravanordning ska bevaras i sin helhet och inte kan upplåtas på nytt, medan en värdefull kan återupplåtas med säkerställande om bevarande av gravanordningen.
– Det räcker inte att hitta och märka ut gravarna utan det ska upprättas en vård- och underhållsplan för varje enskild grav, berättar Jennie Helzenius.

Idag finns runt 560 mycket värdefulla och 920 värdefulla gravar, som Länsmuseet pekat ut, på Gamla kyrkogården. Det kan vara en balansgång mellan att vårda och bevara kulturmiljöerna samtidigt som kyrkogården ska vara i drift för nya gravsättningar:
– Det är ändå en begravningsplats och inte ett museum, säger Roger Bergel.
Ett sätt att lösa det har blivit att renovera och göra om värdefulla gravar till exempelvis en mindre askgravlund. På så sätt kan kulturmiljön behållas samtidigt som en gammal grav kan ge plats för ett stort antal nya askurnor.
– Ibland går det att återbruka stenar eller kistgravar och göra nya gestaltningar så att det tillmötesgår både kraven på bevarande och att vi behöver gravsätta också idag, säger Roger Bergel.

Bland de kulturmärkta gravarna på Gamla kyrkogården finns flera med gjutjärnsstaket och järnkors. Här finns principbeslut på att alla sådana gravar ska anses värdefulla, då Järnriket Gästrikland är en betydelsefull del av regionens historia. Jennie Helzenius visar runt mellan de utmärkta gravarna och ibland hela gravkvarter. Hon anlitar stenkonservatorer, stenhuggerier och andra entreprenörer som behövs för att resa och rikta gravstenar och stenramar eller för att laga sprickorna i järnkors som vittrat sönder. Tvättning av stenar görs i egen regi av kyrkogårdsförvaltningen. En hel del mark läggs om från gräs till grus – en tillbakagång till originalutformningen som dessutom blir mer lättskött för förvaltningen. Även växtmaterial kan ha kulturhistoriskt värde, som häckar klippta enligt gamla traditioner eller rosenbuskar och perenner, som astilbe.
En av gravstenarna har långa rader av enbart kvinnonamn uppifrån och ner på flera av sidorna. Här finns namnen på 45 kvinnor som bott på sjukhemmet, som läkaren Adolf Grape tog initiativ till i slutet av 1800-talet. En annan gravsten har inskriptionen Cirkusdirektören Knut Lindberg.
– Det bodde ganska många cirkusfamiljer i Gävle i slutet av 1800-talet, och de övade ute på Alderholmen, berättar Jennie Helzenius.

Våren 1890 bodde på Ruddammsgatan 67 i Gävle det lite omaka paret Knut Lindberg och Julia Andersson. Han var då 19 år och nybliven cirkusdirektör, även om det i praktiken nog var hans 20 år äldre sambo som drev den. Knut Lindberg var född och uppvuxen på Söder i Gävle, där hans far hade plåtslageri. Som barn gick Knut i lära hos akrobatparet Julia och Johan Andersson. 1892 lämnade dock Julia sin man och slog sig ihop med sin elev, Knut, som då var 17 år. Paret uppträdde tillsammans i ”akrobat- och atletsällskapet Möller Troupe” som leddes av Julias bror. Två år senare startade Knut och Julia ”Lindbergs Cirkus-Varité”. Knut Lindberg dog 1918 och hans grav hör nu till de kulturmärkta.
Ett viktigt arbete är att ta reda på mer om historian bakom gravplatserna. Jennie Helzenius har fått en del respons via mail och telefonsamtal men den bästa får hon genom kontakterna när hon är ute på kyrkogården.
Text och foto: Elin Engström

Fakta
I Kulturmiljölagen 4 kap, 11§ står följande:
I vården av en begravningsplats ska dess betydelse som en del av kulturmiljön beaktas. Begravningsplatsen ska vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas.

Järnriket Gästrikland: Järn har tillverkats under de senaste minst 2000 åren i Gästrikland. I slutet av 1800-talet lades många järnbruk ner, och de som överlevde utvecklades till större industrier. Än idag sker en stor export av järn från regionen, producerad av Sandvik AB och Ovako i Hofors.

Cirkusstaden Gävle: I slutet av 1800-talet var Gävle en cirkusstad i bemärkelsen att många kringresande cirkusfamiljer hade sin bas här. Flera cirkusdirektörer ligger begravda på Gamla kyrkogården.