På 15 år har andelen som begravs i Sverige utan känd ceremoni ökat från två till nio procent. Vad gör det med det psykiska välbefinnandet hos dem som lever i ofrivillig ensamhet att det blir alltmer sannolikt att ingen kommer att komma till ens begravning?
Det frågar sig Erika Willander, docent vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet, som sammanställt forskningsläget runt begravningar utan känd ceremoni.
År 2008 begravdes två procent utan att anhöriga deltog och år 2022 hade den andelen ökat till nio procent. Det är alltså mer än en fyrdubbling av andelen eller ungefär 8 500 av 94 700 avlidna det året.
Bilden av att det är de allra ensammaste som begravs utan ceremoni stämmer inte, utan ofta finns närstående som beställer begravning utan ceremoni. Orsakerna varierar från att den avlidne ville ha det så till ekonomiska skäl. Exempel finns på att privata ceremonier ibland anordnas, som att vuxna barn eller efterlevande partner bjuder till en minnesstund på kafé eller i hemmet.
Erika Willander lyfter fram att sociologer och samhällsvetare ”i mer än ett sekel utgått från att de ritualer vi tar del av i samband med en närståendes död är meningsfulla för oss”, både som individer, kollektiv och samhälle. Hon hänvisar till Gennep som delade in passageriter i de tre faserna separation, transit och införlivning.
– Om passageriterna är viktiga för oss i samband med dödsfall står Sverige inför en utmaning, konstaterar Erika Willander.
Ulf Lernéus, förbundsdirektör för Sveriges Begravningsbyråers Förbund, berättar att det längre tillbaka nästan alltid var den avlidna som hade önskat att det inte skulle hållas någon ceremoni, medan det numera är omvänt – nästan alltid finns anhöriga som väljer detta åt den avlidna.
– Det kan till exempel bero på lång tids sjukdom och att anhöriga då anser att de redan sörjt färdigt och sagt adjö.
I internationella studier finns å ena sidan visst stöd för att deltagande i begravningsritualer minskar risken för förlängd och komplicerad sorg. Å andra sidan bestäms betydelsen för dem som deltar av huruvida ceremonierna upplevs som meningsfulla.
– En återkommande orsak till att ceremonier inte upplevs som meningsfulla är bråk eller motsättningar bland de efterlevande om hur ceremonin ska organiseras och vilken ordning den ska följa, beskriver Erika Willander.
Hon visar dessutom att ”upplevd meningsfullhet är kopplad till begravningsentreprenörers yrkesskicklighet och sensitivitet för att medla, eller förekomma, konflikter bland anhöriga”.
Erika Willander efterlyser fortsatt forskning inom fältet. Beroende på vilka förklaringarna är till att andelen så kallade direktkremeringar ökar kan vi få förståelse för om det till exempel handlar om ensamhet eller om ekonomiska skäl, som skulle gå att åtgärda, eller om det snarare rör sig om nya övertygelser kring livet och döden.
Artikeln heter Begravning utan ceremoni. Om kunskapsläget kring samtidens största förändring av begravningsskick. Hela artikeln kan laddas ner från Socialmedicinsk tidskrift.
Elin Engström