Bårhus visas för rekryterna

Världsläget och Nato-medlemskapet gör att Försvarsmakten rustar upp. Krig har offer – soldater riskerar att dö, eller att se andra dö. Det är vetskap som kan vara svår att förbereda sig inför.

Men genom att prata om döden och vad som eventuellt väntar i skarpt läge, kan svåra situationer bli mindre traumatiska. Det menar överbefälhavaren David Bergman. Han är även psykolog och har gett ut flera böcker om mental beredskap.

– De flesta unga i dag har aldrig sett en död människa och över lag är döden ganska osynlig i vårt samhälle. Men på försvarsnivå kan vi inte linda in det faktum att det vi sysslar med är våldsutövande, säger han.

Han har varit militär i 27 år och har bland annat tjänstgjort i Afghanistan. Att se döda och sårade blev en väckarklocka.

– Påsken 2009 var jag team-chef när vi tvingades hantera en mycket svår situation. Vi kollegor kunde prata med varandra om det som hänt. Men det fanns inga direktiv om hur man hanterar det värsta scenariot. Jag insåg att det är något helt annat i verkligheten än i teorin. Vi hade jättebra utbildning, men vi pratade inte om döden, säger han och berättar att i boken Militär etik tas olika etiska dilemman upp. Men ingenting om döden.

Numer tas rekryter till bårhus för att de ska se hur en död människa ser ut och kunna identifiera egna reaktioner. De får skriva testamente och sin sista vilja till anhöriga, om det värsta skulle hända.

– Det tar udden av rädslan inför döden. Våra soldater förstår att det är allvar. Det är såklart jobbigt i stunden att skriva ett testamente när man är tjugo år gammal. Samtidigt inger det ett lugn och man blir mer redo.

David Bergman önskar att samtalen om döden ska bli vanligare i det militära. Det handlar inte om att vara dystopisk, utan om att acceptera dödens närvaro i krig.

– Om man har diskuterat vad som faktiskt kan hända, tror jag att man tar sitt uppdrag på större allvar. Dessutom är man aningen mer förberedd den dag man står inför skarpt läge.

Maria Zaitzewsky Rundgren