Får man skämta om döden…?

Min sambos pappa har precis dött och vi har varit mitt uppe i alla förberedelser och allt annat som måste tas om hand inom kort tid. Pappan var 94 år gammal, så det var ju inte direkt oväntat, men sorgen finns ju där ändå. En helt underbar begravningsentreprenör hjälpte till och underlättade allt på ett fantastiskt sätt.

Så klart har det därför blivit många samtal kring död och begravning bland vännerna under de senaste veckorna och vi fick häromdagen en historia berättad för oss som slår det mesta. Mannen som delade med sig av detta är en härlig kock på en av restaurangerna i Östermalmshallen i Stockholm. Här kommer den:

Hans mamma hade varit allvarligt sjuk i cancer i många år och mannen, som är ensamt barn, hade tagit ett stort ansvar för henne – hon bodde inte i Stockholm. En dag ringde mamman till sin son och sa: – Jag orkar inte längre, nu släpper jag taget. Men jag vill att vi har allt klappat och klart innan dess.

Sagt och gjort. Dels hade de haft tid på sig att gå igenom alla ”missförstånd” genom åren, bett om förlåtelse för olika saker och tydliggjort sådant som hade varit oklart, vilket kocken berättade för oss kändes fantastiskt. ”Vi hade ingenting osagt mellan oss när mamma dog”.

Men så var det ju detta med begravningen och hur allt skulle gå till – det ville mamman styra upp innan det var dags. De besökte därför en begravningsbyrå tillsammans och mamman valde kista, urna och blommor. Det blev en del ”dividerande” kring valet av urna men till slut hade hon bestämt sig. – När är begravningen, undrade begravningsentreprenören? Försiktigt. ”Det vet jag inte”, svarade mamman, ”jag har ju inte dött ännu”…

Som ni förstår höll den stackars begravningsentreprenören på att ramla av stolen – han hade ju inte förstått att det var den livs levande mamman som de planerade begravningen för…

En kort tid därefter dog så mamman och sonen åkte till staden där hon hade bott för att ta farväl. Eftersom han hade väldigt mycket med sitt jobb, var ensambarn och det var en bit att åka, så bestämde han sig för att samtidigt göra ett besök på Skatteverket för att ordna med dödsfallsintyget.

Han uppgav sin mammas personnummer men damen på Skatteverket kunde inte hitta någon information om mammans dödsfall. Hon letade och letade och blev mer och mer frustrerad. – Alltså, jag förstår inte varför jag inte hittar din mammas uppgifter. När dog hon?

Kocken tittade på henne och svarade: – För fyra timmar sedan…

Damen på Skatteverket stirrade på honom som om han inte vore riktigt klok och tänkte förmodligen (enligt kocken): ”Galna stockholmare…”

Åsa Scharin