Begravningen – det sista minnet du någonsin kommer att få…

Det borde ju vara en självklarhet, eller hur? Att när vi en gång dör så ska det finnas människor runtomkring oss som sörjer att vi är borta men samtidigt minns hur mycket fint och roligt vi har haft i våra liv.

Självklart finns det ofta inte så många personer kvar när vi dör (om vi har haft turen att få ett långt och härligt liv, vill säga…). Men det finns faktiskt massor av människor som har både barn och barnbarn kvar i livet som inte bryr sig tillräckligt mycket för att vilja ordna en begravning. Det är ju helt otroligt och väldigt, väldigt sorgligt tycker jag.

En vän till mig sa en gång:” Hur en begravning ser ut är ett tecken på hur ett samhälle mår”. Det skulle ju isåfall innebära att samhället inte mår så väldigt bra just nu. Att ordna en vacker begravning och ett fint sista avsked är verkligen en hyllning till livet. Och det är ju det en begravning handlar om, eller hur?

Jag tycker att man ska försöka tänka på vad den avlidne tyckte om i livet och skapa något härligt på det temat. Något som blir minnesvärt för deltagarna. En väninna berättade för mig om sin pappas begravning. Han fullkomligt älskade varm korv. Det var typ det bästa han visste.

När han begravdes för många år sedan så gick hela sällskapet ut till den närmaste korvkiosken, beställde en korv med mos eller bröd och skrattade åt alla glada minnen de haft tillsammans med min väninnas pappa. Så enkelt och så rätt!

Hur skulle du själv vilja bli ihågkommen..?

Åsa Scharin