Barn på begravningen

Hur gör vi med barnen?

Att berätta om dödsfallet

Barnen tar ofta döden på ett naturligare sätt än vuxna. Barn begraver döda husdjur och småkryp och tar detta på stort allvar. Som vuxna är vi ibland rädda för att visa känslor för våra barn. Man vill inte visa att man är ledsen när någon är död men för barnen är det naturligt att vara ledsen då. Det är viktigt att berätta om dödsfallet på ett rakt och enkelt sätt. Berätta precis vad som hänt även om det är väldigt jobbigt. Man skonar inte barnen genom att undanhålla sanningen.
Man ska berätta om dödsfallet även för små barn, i synnerhet om det är en familjemedlem. Inga omskrivningar som ”morfar har farit på en lång resa” eller något i den stilen. Ta dig tid och sitt ner med barnet och berätta vad som har hänt. Gör barnet delaktigt i planeringen av begravningen och det som följer. På detta sätt får barnet delta på sina egna villkor och döden blir inte något man blir rädd för.
Barn sörjer på olika sätt bl a beroende på ålder. Det är först i tonåren som ungdomar förstår vidden av att en person är död. De mindre barnen leker och mitt i leken kan de stanna upp och bli sorgsna för att nästa minut vara inne i leken igen. Det finns bra barnböcker om begravningar, t ex Farfar och lammen som finns att få eller köpa hos en auktoriserad begravningsbyrå.

Att se den döde

Som ett led i sorgearbetet är det bra att få se den avlidne. Hjärta och hjärna möts i insikten att personen är död och kommer inte tillbaka mera. Man kan röra den döde och känna att kroppen är kall och livlös. Man får också en bekräftelse att det är rätt person som ligger i kistan. Det går att se den döde vid flera tillfällen men vanligast är att man gör det i samband med dödsfallet och vid bisättningen.
Glöm inte barnen, de behöver också se för att förstå. Om man undanhåller dem möjligheten att se kan de bygga upp en fantasibild som kan vara värre än verkligheten. Den här stunden kan betyda oerhört mycket i det fortsatta sorgarbetet.

Vid ceremonin

Att få gå på en begravning kan betyda minst lika mycket för ett barn som oss vuxna. Man skall inte tvinga ett barn att gå på begravning, men det finns goda skäl till att inte bara godta ett nej. Detta gäller som regel även mycket små barn. Var noga med förberedelserna och berätta vad som kommer att hända.Tänk på att vara i ceremonilokalen i god tid för att barnet eller barnen skall kunna bekanta sig med rummet.
Om du är närmast sörjande är det bra att det finns någon annan vuxen som kan hjälpa till att ta hand om barnet. Om det finns barn med bland anhöriga ber vi ofta familjen att komma lite före övriga gäster. Detta för att barnen i lugn och ro skall få stifta bekantskap med lokalen, se kistan och få förklarat vad som kommer att hända. Barn har ofta många frågor som vi eller officianten kan besvara. Om du känner att begravningen kommer att bli väldigt påfrestande, ta med en vuxen som tar hand om barnet och som barnet känner sig trygg med.