Får man begravas var man vill?
Det vanligaste är att man gravsätts i en grav på sin hemort. Alla svenska medborgare har rätt att få en gravplats inom den ort personen är folkbokförd i. I den mån det finns gravplatser kan man även välja andra begravningsplatser som ligger utanför hemorten. Men oavsett möjligheterna så ska alltid den avlidnes önskningar respekteras.
Man får hjälp att välja plats för grav genom kyrkogårdsförvaltningen eller begravningsbyrån. Den auktoriserade begravningsbyrån arbetar lokalt och har stor kunskap om gravplatser på den orten du önskar.
Det skiljer sig mycket mellan kyrkogårdar i landet vilka gravplatser som finns och även vilka typer av gravstenar som man får använda.
De flesta begravningsplatser i Sverige är allmänna där alla som är folkbokförda i Sverige får begravas. Huvudmannen har statens uppdrag att ansvara för begravningsverksamheten. Över hela landet, utom i Stockholms och Tranås kommuner, är det Svenska kyrkans församlingar som är huvudmän för begravningsverksamheten.
En enskild begravningsplats drivs till exempel av andra trossamfund än Svenska kyrkan. Exempel är katolska- eller judiska begravningsplatser. För den som väljer enskild begravningsplats så betalar huvudmannen (Svenska kyrkan i de flesta fall) ett ersättningsbelopp för gravsättning till den som förvaltar begravningsplatsen.
I Sverige har vi en begravningslag. Den tillåter olika typer av gravskick eller typer av gravar. Det som ofta avgör vilken typ av grav man väljer är dels valen kring kremering eller jordbegravning, men också hur mycket skötsel av graven som de anhöriga kan tänka sig:
Kyrkogårdarna/Begravningsplatserna har ofta skilda gravfält för kistgravar, urngravar och askgravar. Det är dock vanligt att urnor gravsätts i kistgravar, två personer som vill vila i samma grav kan alltså välja olika gravskick (kista eller urna).
För kistgrav och urngrav på allmänna begravningsplatser ingår en gravrätt på 25 år, dvs under den tiden så har de anhöriga rätt att få ha en minnesplats med gravsten och planterade blommor. Efter 25 år kan gravrätten förlängas. Om man vill kan man överlåta till kyrkogården att sköta graven.
En gravrättsinnehavare är oftast en anhörig. De ska se till att graven hålls i värdigt skick. Om inte gravrättsinnehavaren tar det ansvaret så tar kyrkogårdsförvaltningen vid. Ett exempel är då en gravsten inte är säkert monterad, om då inte gravrättsinnehavaren ser till att åtgärda gravstenen så den inte riskerar att välta, så läggs gravstenen ner av kyrkogårdsförvaltningen.
Om gravrättsinnehavaren avlider så går gravrätten vidare till en annan person med nära anknytning till den avlidne.
Full gravrätt: Kistgravplats och urngravplats
En kist- eller urngrav har oftast full gravrätt vilket innebär att anhöriga kan bestämma hur graven ska se ut med gravsten och utsmyckningar men också vem som får begravas i graven
Begränsad gravrätt: askgravplatser, urnmurar och kolumbarium.
Begränsad gravrätt har t. ex askgravplats och kolumbarium, det innebär att gravrättsinnehavaren kan bestämma vem som får begravas inom gravplatsen men kyrkogårdsförvaltningen bestämmer regler för hur graven ska se ut och hur den kan smyckas.
Utan gravrätt: Askgravlund, minneslund och kistminneslund
Askgravlundar, minneslundar och kistminneslundar är anonyma gravplatser och har ingen gravrätt.
I den begravningsavgift alla betalar via skatten ingår att man får gravsättas på en allmän begravningsplats och får ligga begravd där under 25 år. Anhöriga kan förlänga tiden efter dessa 25 år mot en avgift.
Vid val av askgravlund eller askgravplats tillkommer en engångsavgift som dödsboet betalar för namnpresentation och underhåll av densamma i 25 år. Avgiften är olika mellan kyrkogårdsförvaltningarna.