En dikt eller vers till begravningen ära ett fint sätt att hedra den avlidne. Dikter kan användas på flera olika sätt i samband med begravningen. Versen kan läsas upp vid begravningsceremonin, men den kan också användas till programbladet. Det är vanligt att dikten läses upp av en anhörig. Du kan själv välja om du vill läsa upp dikten eller så kan man välja att prästen gör det istället. Vilket val ni än gör är det rekommenderat att berätta för prästen och planera hur och när avskedsdikten ska läsas upp.
Det kan vara svårt att välja dikt, vi har samlat dikter och verser som lämpar sig vid avsked. Hitta rätt dikt till din närståendes begravning, här finns dikter som passar till mamma, pappa, mormor, farfar eller en vän. Kanske hade den avlidne någon favoritdikt eller någon författare som hen gillade.
Här nedan är förslag på fina verser om livet som passar till begravning.
Hittar du inte vad du söker här så kan du fortsätta att söka i vårt bibliotek med över 1000 verser och dikter.
Denna dikt är hämtad, med tillstånd, ur boken ”Saknad, dikter ur sorgen” av Ewa Åkerlind.
I ljuset
Du är i ljuset nu
Du finns på andra sidan nu
Du har inte ont nu
Jag saknar dig
Jag klarar mig
Men du betydde så mycket
Du fattas mig
Dessa dikter är hämtade, med tillstånd, ur En källa av ljus, Högt ovan himmelens stjärnor, En aning av evighet och Buren av ljus av Atle Burman
Någon kommer osedd
(En källa av ljus)
Någon kommer osedd
och viskar till mej bara
men genast är jag fullt beredd
att lämna allt och fara.
Någon kommer okänd
men ändå vet jag Vem,
jag bryter upp förväntansfull
för resans och för målets skull.
Jag är ju som ett barn nu
som längtar och vill hem…
Atle Burman
Kom visa mig vägen
(En källa av ljus)
Kom visa mej vägen
kom håll min hand
för jag är lite vilsen
och ensam ibland
det kan vi väl alla vara
kom ge mej ett tecken
jag ser och förstår
en stjärna som visar
vart vandringen går
jag är ju en människa bara
Atle Burman
Jag drömde jag flög
(Högt ovan himmelens stjärnor)
Jag drömde jag flög som en fågel en gång
som just sluppit ut ur sin bur,
och trots att min svagaste sida är sång
så sjöng jag i gladaste dur.
Och jag som i hela mitt liv hade tyckt
att markplan är tillräcklig höjd
jag steg nu mot himlen i svindlande flykt
i jublande ofattbar fröjd
Atle Burman
Inte kan väl nån bli länge kvar
(Högt ovan himmelens stjärnor)
Inte kan väl nån bli länge kvar
som har reslust i sin själ,
man borde sagt Vi möts nånstans
i stället för farväl
Inte kan väl nån så full av liv
vissna ner och bara dö,
man borde sagt Vi ses igen
i stället för adjö
Inte kan väl nån så stark, så skör
bara bli till mull och stoft
man borde sagt att blommor dör
men aldrig deras doft
Atle Burman
Kanske är det först vid dagen slut
(En aning av evighet)
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer
Atle Burman
När en blomma bryts av
(En källa av ljus)
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist,
och så fruktansvärt tom…
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits
för tidigt får komma
och fortsätta andas
och dofta och blomma och leva…
Atle Burman
Det lilla ordet varför
(Buren av ljus)
Det lilla ordet varför har blivit så stort,
så stort att det finns inga svar,
det ropar i hjärtat som alltid det gjort
hos den som finns sörjande kvar:
Säj, varför kan jag bara se
att mörkret ingen ljusglimt har
säj, varför får det svåra ske,
säj, när får alla varför svar..?
Atle Burman
Du får lyfta, du får bära,
jag kan bara allting lämna.
Tag mig, led mig, var mig nära!
Ske mig vad du sen må ämna!
Karin Boye
Oroas ej.
Räds ej i uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt
ordnar båtens segel
som för dig bort från
kvällens land till
dagens.
Gå utan ängslan ner i
strandens tystnad,
den mjuka stigen
genom skymningsgräset.
Pär Lagerkvist
Kärlekens visa har inga ord,
nynnar som vinden i träden,
svävar lätt över blommande jord,
leker i sommarsäden.
Ingen hör den mera än vi,
du och jag vid din sida
För det är oss den sjunger i
sin sång över jorden vida.
Pär Lagerkvist
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste
dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit
Nils Ferlin
Dessa dikter är hämtade ur Dikter/sånger med tillstånd av Anders Caringer
Tidens Sång
Det finns en sång som hörs från liv till död
Det finns en sång som hörs från ax till bröd
Det finns en sång som bär från dag till dag
Det finns en sång som är vårt hjärtas slag
Tidens sång
Det finns en sång som dör för att få liv
Det finns en sång som hörs från tid till tid
Det finns en sång som tror på liv igen
Det finns en sång som tror på framtiden
Tidens sång
Anders Caringer
Att Sova, Att Vakna
Bäddar ner mig i sköna sängen
Ögonen sluts, mörkret blir famn
Somnar stilla, möts av drömmar
Vårdas min själ, natten får liv
Bävar, hämtas av min gudinna
Hon kröner mitt liv, skingrar min tid
Tvekar, nalkas ett heligt bröllop
Nakna vi står, vigs över jord
Att sova är att öva sej att dö
Att vakna är att födas om igen
Anders Caringer
Jag saknar
Jag saknar en pärla i mitt halsband
Ett rum i mitt hjärta står tomt
Nu trär jag min längtan och mina minnen
På finaste halsband för dig
Jag bär på en tillit att få mötas
Där allting är fridlyst och ro
Till dess är jag tankfull och så tacksam
För gåvan du varit för mig
Som ett vetekorn som måste dö
För att det ska växa något nytt
Så är det med våra dagar här på jorden
Var inte rädd
Anders Caringer
En första hälsning
Här är din eviga sommar
Här är din spirande vår
Här är den färgrika hösten
Renaste vintern du får
Glöm Skatteverket och plikter
Och Kassan som ströp dig i natten
Glöm myndigheternas dikter
Här är det du som är skatten
Tiden är äntligen skingrad
Dimmorna lättar för gott
Allt börjar få en förklaring
Allt som vi aldrig förstått
Glöm en politikers blunder
Och oron för pengarnas värde
Glöm alla stressande stunder
Vila på Himmelens gärde
En första hälsning från Himlahem
Välkommen, älskade ängel
Anders Caringer
Inre resor
Som en turist långt hemifrån
Som fotar sin värld på annan plats
Framkallar minnen från igår
Lockar till gråt och till skratt
I vackra ramar fäster vi
bild på bild av våra liv
Och visar upp ett galleri
med speglingar av tusen motiv
Ibland når man högt upp till ett berg
I skuggorna ser man en dal
Det ekar genom ben och märg
Att vågorna har sin ritual
Så är våra inre resor
Och i allt som sker går det upp och ner
Och vi flyr och vi far – livet ger, livet tar
Anders Caringer
Sökarljus
I natten vilsnar jag, med rädslan tätt intill
Än dunkar hjärtats slag, än står det nästan still
Och tankarna jag har, de tumlar runt omkring
En stjärna lyser klar, vill spegla någonting
En stjärna lyser klar för barn och andra små
Som frågor finner svar ska vi en gång förstå
Den liknar en magnet som skapar fantasi
Där finns en hemlighet som glöder inuti
Den söker mig var natt och lyser upp min dag
Är klar när jag är matt, är stark när jag är svag
Sökarljus, mitt Sökarljus sök mig
Lys i mina gömslen, visa Dig
Anders Caringer
Living Is Dying To Live
When we meet Him face to face we´ll be all surprised in praise
We´ll be dancing when we meet, to His heart´s eternal beat
Living is dying to live again where the end will begin
Dying is living another way, come what may, and until that day
I´ll be planting my trees, working for peace, trusting my dreams
Even if my time has come I´ll be doing what I´ve done
I´ll be turning to the Son, to the Sun
Om jag någon gång skulle dö
Vilande döden lockar mumlar skriker skrämmer viskar:
”Du har en viss tid på dej att hitta nycklarna”
När jag fann Dig öppnades gläntan i själarnas älskog
Och jag visste att Döden inte var farlig
Anders Caringer
Flyende Skeende
I ett flyende skeende möts vi två
I ett ögonblick som är en evighet
Samma tid, samma rum, samma själsnivå
Vi kanske aldrig mer träffas av varann
Om vi förenas och möts både natt och dag
Kan det hända att vi varken ser eller hör
Utan levande möten förstelnar jag
Men med dig blir jag till, även om jag dör
I våra ögon är stunden som tusen år
Och den närvaron blir intim som Gud
I denna heliga källa som läker sår
Kan den döve få uppleva svagaste ljud
Mänskliga möten som ändrar livet
Vilar ibland på en kort sekund
Anders Caringer
Dessa fina dikter har kommit till oss från privatpersoner och är fria att använda:
När löven bäddar i sin grav
blommor, ljung och lav.
När blomman dör i jordens kropp
vilar livet i en knopp.
När människan uppnår försoning
blir liv och död till samma boning.
När kroppen lämnas kvar att dö
lever Andens kärleksfrö.
Estella Margareta Odén
Inget farväl,
inga medvetna ord.
Så fort och tyst
gick du bort från vår jord.
Här går vi i rester
ur din svunna värld.
Bland tankar och minnen
som färgat din härd.
Allt som du älskat
oss bilder nu ger.
Du talar och skrattar.
Vi minns dig och ser.
Charlotte Zelmani
Hittar du inte vad du söker här så kan du fortsätta att söka i vårt vers- och diktbibliotek >>