”En skola för alla begravningar”

Militärbegravningar är högtidliga avsked av stupade militärer som vid sidan av de vanliga inslagen i en begravning – sång, musik och griftetal – framför allt kännetecknas av militära inslag som slår an en värdig ton under ceremonin.

Kistor insvepta i flaggor med sablar eller bajonetter vilande ovanpå. Uniformsklädda kistbärare som med långsamma steg skrider ut ur kyrkan med kistan vilande på sina axlar. Honnörssalvor, ett avslutande tapto på trumpet… Alla som har deltagit i en militärbegravning känner igen scenariot.

I Sverige utförs i dag en militärbegravning för den som förolyckas eller stupar i tjänsten inom Försvarsmakten, alltså alla personer som är verksamma inom det svenska militära försvaret. Denna strängt dirigerade ceremoni är en hyllning till den avlidne och även till dess anhöriga, men en militärbegravning får bara äga rum om de anhöriga godkänner det. Den militära delen av begravningen går inte att ändra i. Om de anhöriga vill ha möjlighet att påverka ceremonin mer kan de i stället välja en begravning som innehåller vissa militära inslag. Hur många och vilka avgör de själva. Som anhörig kan man också välja en ”vanlig” civil begravning utan några militära inslag alls, ifall man så önskar.

Det finns ingen central registerhållning över hur ofta militärbegravningar eller begravningar med militära inslag utförs.  Förvaltare Patrik Laestadius vid Försvarsmakten bedömer att huvuddelen av dem som omkommer i tjänsten får en militärbegravning. Eftersom de flesta dödsfall som berör militär personal

i fred handlar om sjukdom och olyckor som inte direkt berör tjänsten, är begravningar med militära inslag betydlig vanligare. I enlighet med Försvarsmaktens regler kan en sådan begravning tekniskt sett vara i princip identisk med en beordrad militärbegravning. De som tjänstgör vid en militärbegravning genomför det som en del av tjänsten. En begravning med militära inslag genomförs med frivilligt deltagande av den avlidnes kamrater och kollegor.

Sedvänjan att en avliden militärs kista ska bäras av den avlidnes kollegor är månghundraårig. Under lång tid har också Försvarsmaktens främsta hyllning till en stupad ”kamrat”, som man säger i det militära, eller en avliden kamrat som deltagit i krig, varit att avlossa honnörssalvor vid gravsättningen. Militärbegravningarnas historia sträcker sig långt bakåt i tiden. Kungar och andra av hög börd begravdes även förr i tiden med pompa och ståt. Eftersom många av dem hade kopplingar till militären deltog krigsmakten i dessa begravningar. Särskilt under första delen av 1900-talet genomfördes det ofta militärbegravningar. Det var en tid då många avled under sin beredskapstjänst och av epidemier.

I dag är militärbegravningar väldigt ovanliga eftersom det är sällsynt att någon svensk militär numera avlider i tjänsten. Senast det skedde var under Sveriges insats i Afghanistankriget. Löjtnanterna Jesper Lindblom och Tomas Bergqvist blev utsatta för ett bombdåd i november 2005 när de färdades i en Toyota Landcruiser och avled sedan av sina skador. Fem år senare stupade löjtnant Gunnar Andersson och kapten Gunnar Palmlöv efter att i Afghanistan ha blivit beskjutna av en motståndare förklädd till polis. Samma år omkom även sergeant Kenneth Wallin i Afghanistan när den pansarterrängbil som han färdades i körde på en hemmagjord sprängladdning.

Expressen rapporterade (2010-02-11) från Anderssons och Palmlövs begravning, hur dimman låg tät över Ärna flygplats i Uppsala när två Jas 39 Gripen kom dundrande över kvällshimlen, innan militärens Herculesplan landade. Livgardets musikkår spelade medan de två kistorna bars ut, insvepta i svenska flaggan. Soldaternas baskrar och värjor placerades på kistorna. Dåvarande ÖB Sverker Göransson fäste, efter några minnesord, Försvarsmaktens förtjänstmedalj i flaggorna som täckte kistorna.

Ulf Lernéus, förbundsdirektör på Sveriges auktoriserade begravningsbyråer, betonar att militärbegravningar liksom begravningar med militära inslag kännetecknas av en stringent och imponerande stil.

– Det finns en oerhörd respekt gentemot den döde. De här begravningarna blir en högtidlig stund för alla.

Linda Fernando, förbundskonsulent på Sveriges auktoriserade begravningsbyråer, menar att många anhöriga känner en stolthet över att den avlidne har försvarat sitt land.

– Därför tror jag att många anhöriga väljer att ha militära inslag under begravningen.

Bara flaggvikningen är en liten ceremoni i sig. Innan gravsättningen ska flaggan som kistan varit insvept i vikas så att enbart den blå färgen syns. Flaggan ses därefter som förbrukad. Den får inte användas igen och ska överlämnas till de anhöriga.

– Under begravningen deltar alltid en officer eller en kollega till den avlidne som säger några väl valda minnesord om vad den här personen tidigare har gjort för sitt land, säger Ulf Lernéus.

Det brukar också förekomma fyra till fem hedersvakter som står uppställda i givakt på varsin sida på vägen in i och ut ur kyrkan. De som bär kistan är ofta militärkollegor till den avlidne. De flesta av dessa kollegor kommer iklädda sina uniformer, berättar Linda Fernando.

– Det märks på deras kroppsspråk och gester att de gått in i sin yrkesroll. Väldigt ofta går de runt kistan och gör en honnör.

Sammanfattningsvis tycker Ulf Lernéus att militärbegravningar, eller de med militära inslag, är ”en riktigt fin skola” i hur begravningar alltid borde gå till:

– Och då tänker jag främst på den värdighet som dessa begravningar förmedlar.

Birgitta Haglund