Jag har börjat läsa en intressant bok. Tipset fick jag av Björn Natthiko Lindeblad när jag såg honom bli intervjuad i ett tv-program. Han höll då på att läsa samma bok. Jag kände att jag var tvungen att också köpa den. Boken heter ”Att möta döden med tillit och hopp”, skriven av forskaren och neuropsykiatikern Peter Fenwick.
Att vi alla ska dö vet vi ju, men de flesta av oss är rädda att ens tänka tanken, eller hur? Författaren till boken har ägnat många år åt omfattande kliniska studier och presenterar fakta som tydligt indikerar att vårt medvetande kan fungera oberoende av den fysiska kroppen och hjärnan. Om (!) detta så småningom verkligen kan bevisas, ja då kommer vi ju helt klart att få en annan syn på både livet och döden.
Jag har precis bara börjat läsa, men får redan rysningar. Tänk om det är sant att vi inte försvinner helt och hållet bara för att vi dör? Jag har flera vänner som har berättat om konstiga saker som hänt efter att någon de älskar har dött. Själv har jag också upplevt ett par riktigt märkliga händelser, som har att göra med mina föräldrar (en av de kan du läsa om i mitt tidigare blogginlägg: https://www.begravningar.se/blogg/mirakel-finns-de-svar-ja).
Jag förstår att vi är olika. För en massa år sedan hade jag en livlig diskussion om livet efter döden med min pappa, som absolut inte trodde ett ögonblick på det. Han sa: – När vi dör så dör vi. Inget mer med det. Jag var frustrerad och skrek: – Varför säger du så? Det är ju min trygghet att veta att det finns något mer efteråt! Och pappa svarade lugnt: – Och det är min trygghet att veta att det inte gör det…
Det där fick mig att tänka till och inse att vi alla har olika skäl att tro det vi gör.
Åsa Scharin