Vanliga frågor

Vanligen mellan 18.000 kr och 26.000 kr. Då kan det ingå tex kista, kistdekoration, samt vissa nödvändiga transporter och bärare, dödsannons, ceremoni samt en enklare förtäring. Även begravningsbyråns arbetskostnader samt eventuella församlingsavgifter, tex hyra av församlingssal vid minnesstund . Eventuell gravsten och bouppteckning tillkommer däremot. En gravsten kostar från ca 5.000 kr och uppåt, en bouppteckning från ca 4.500. Priset på olika begravningar varierar oftast beroende på följande:

Om det krävs flera eller långa transporter.
Om hemförsamlingen debiterar höga avgifter eller kanske inga avgifter alls för extra tjänster.
Dödsannonsens storlek och om man annonserar i flera tidningar.
Om man önskar sång- eller musiksolister eller kanske en orkester.
Om begravningen sker i annan församling än hemförsamlingen.
Hur många gäster man bjuder och vad man bjuder på.
Om man väljer en familjegravplats eller endast minneslund.
Personen är ej folkbokförd i Sverige.
Taxi eller hyrbilar.
Om man endast ser till priset kan det räcka med ca 7.000 kr. Då har man valt bort det mesta utom en enkel kista samt transport till närmaste krematorium utan någon begravningsceremoni. Nödvändiga handlingar och begravningsbyråns arbetskostnad ingår dock. Någon övre prisgräns för vad en begravning kan kosta finns egentligen inte.

Alla auktoriserade begravningsbyråer har en aktuell prislista som man kan ta del av för att få ett exakt pris på den begravning man är intresserad av. Flertalet av byråerna har även möjlighet att via deras hemsida göra en kostnadsplanering för att få en ungefärlig prisuppgift innan man kontaktar dem.

Kostnaderna för begravningen tas normalt ur dödsboet, inte från de efterlevande. Om det saknas tillgångar i dödsboet kan de efterlevande ansöka om bidrag från kommunen. Kostnader för gravplats, kremation, ceremonilokal, vissa transporter samt lokal för visning av avliden är redan betalda genom  begravningsavgiften som tas ut via skattesedeln. Begravningsbyrån hjälper till att reda ut de ekonomiska frågorna samt ser till att eventuella försäkringar betalas ut.

Många tror att begravningsbyråernas priser skiljer sig mycket åt. Det är fel eftersom många priser över huvud taget inte bestäms av byrån. Det är utlägg och förmedlade tjänster för dödsboets räkning. Exempelvis för dödsannonsen, blommorna, förtäringen på minnesstunden efteråt, bärarlag, solister, församlingens eller kyrkogårdsförvaltningens avgifter osv.

De flesta väljer därför den begravningsbyrå de får mest förtroende för. Ett bra sätt att bilda sig en uppfattning om begravningsbyråerna är att ringa till åtminstone ett par stycken. Eller varför inte besöka dem personligen om man har tid. Man kan fråga om priser eller be om informationsmaterial utan att behöva bestämma sig för just den byrån på en gång. Att fråga och be om informationsskrifter kostar inget.

De flesta anlitar en auktoriserad begravningsbyrå för den trygghet det innebär. Man vet då att byrån är underställd SBFs stränga regler när det gäller prisinformation, tystnadsplikt, etik, arbetsmetoder och utbildning samt hantering av reklamationsärenden och mycket mer.

En auktoriserad byrå är heller inte dyrare än vad de icke-auktoriserade är. Tvärtom, enligt de undersökningar som branschen själv gör då och då.

Om man anlitar en auktoriserad begravningsbyrå kan man vara säker på att bli seriöst behandlad. Byrån är underställd en mängd krav som ger de efterlevande den trygghet man vill ha. Bl a skall byrån ha en översiktlig prislista. Vid beställningen lämnas alltid en dokumentation över allt som man kommit överens om. Även priserna. De efterlevande kan därför i lugn och ro hemma gå igenom allt igen. Är det något man vill korrigera, är det bara att höra av sig till byrån.

Skulle man mot förmodan ändå ha något att erinra mot efter begravningen, är det viktigt att känna till att en auktoriserad begravningsbyrå rättar sig efter Sveriges Begravningsbyråers Förbunds (SBFs) egen reklamationsnämnd vars krav på byrån är mycket höga. Det går också att vända sig till Allmänna Reklamations Nämnden (ARN) med sina klagomål när det gäller begravningar, bouppteckningar och andra tjänster som köps av dödsboet. SBF garanterar att byrån följer även ARN:s beslut.

En begravning är verkligen personlig, både med avseende på den döde som är huvudperson för sista gången, men också för de efterlevande. Men det är stor skillnad mellan olika begravningar och en begravning kan göras bättre eller sämre. Hur bra en begravning blir beror oftast på planeringen.

Viktigt är att alla som stod den döde nära får komma till tals när begravningen skall förberedas, även barn och ungdomar i familjen.

Som anhörig är det oftast inte möjligt att från början ha en uppfattning om hur allt skall vara och vilka alternativ som finns. Det är därför begravningsbyråns uppgift att hjälpa till med planeringen och ge goda råd baserade både på erfarenhet och kunskap.

Det kan gälla allt från hur bädden i kistan skall utformas och vilka kläder den döde skall ha på sig i döden. Om man skall följa den döde i procession till kyrkan eller kapellet eller inte. Hur man skall ordna placeringen i kyrkan, vem som skall sitta bredvid vem. Vilken musik man tycker passar in på den döde. Om det finns vissa färger som man vill att kista och dekoration skall gå i. Vad man skall tänka på vid gravsättningen så att även den blir den bästa tänkbara?

Erfarenheten visar att man sällan ångrar det man gjorde, men ofta det man inte gjorde. En erfaren och kunnig begravningsbyrå är en garanti för att begravningen verkligen blir så bra som möjligt inom de ramar man tänkt sig och med de förutsättningar som finns.

Visa varandra överseende och generositet. Det är ett gott råd om de anhöriga är oense om sådant som rör begravningen. Oavsett orsak är det olyckligt om konflikter gör en svår situation ännu svårare.

Finns det problem som man inte kan lösa är det klokt att tala med begravningsbyrån. Här finns erfarenhet av hur man löser olika frågor och byrån förmedlar också kontakt med andra som kan hjälpa till och medla.

Nedan följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap.:

3 § Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, skall kyrkogårdsmyndigheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna. Om parterna enas, skall myndigheten fastställa deras överenskommelse. Om enighet inte kan uppnås, skall myndigheten i stället med eget yttrande hänskjuta tvisten till länsstyrelsen. Lag (1991:496).

4 § Länsstyrelsen skall pröva vem som skall bestämma om kremering eller om gravsättningen. Länsstyrelsen skall därvid särskilt beakta önskemål som den avlidne kan ha haft. Hänsyn skall också tas till parternas personliga förhållande till den avlidne, främst sammanlevnad, släktskap eller annan nära anknytning.”

Kyrkogårdsmyndigheten kan också frivilligt medla om tvisten rör annat än kremering eller gravsättning.

Den vanligaste orsaken till frågan beror på att den avlidne önskat bli nedgrävd eller utströdd i en minneslund. Kanske den avlidne av omtänksamhet om de efterlevande trodde att en skötselfri grav var det bästa för dem. De efterlevande skulle dock hellre se att gravsättningen skedde i en grav. Ibland finns det också redan en lämplig grav i släkten eller i familjen.

Om den dödes önskan skapar oro och tveksamhet hos de efterlevande bör man försöka tolka vad som låg bakom önskemålet. Om man då förstår att den avlidne genom sitt önskemål bara ville underlätta för de efterlevande och göra besluten lättare att fatta för dem, ja då borde man rimligen vara löst från den dödes önskan om den tvärtemot skapade oro, ångest och stor tveksamhet. Den döde skulle sannolikt aldrig ha uttryckt sin önskan om han eller hon nu levat och förstått att önskan fick motsatt effekt.

Om man däremot förstår att den döde skulle ha vidhållit sin önskan även om den gjorde de efterlevande ont, ja då skall man följa den avlidnes önskan om det är möjligt.

Här följer ett utdrag ur Begravningslagens 5 kap.:

1 § När någon har avlidit, bör hans önskan om kremering och om gravsättningen såvitt möjligt följas av den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med gravsättningen.

Den 15 mars 2012 fattade riksdagens beslut om ny begravningslag. Lagändringen trädde i kraft den 1 maj 2012. Enligt den nya lagen får tiden mellan dödsfall och gravsättning alt. kremering vara högst 1 månad, mot tidigare två månader.
Riksdagens beslut om ny begravningslag påverkar allmänheten, sjukvårdhuvudmännen. begravningsbyråbranschen, trossamfund och begravningshuvudmännen.

Man bör dock inte dröja allt för länge med begravningen. Det känns ofta bra att ordna begravningen så snart som möjligt för att den avlidne skall kunna komma till ro i sin grav.

Sverige är det land i världen med längst tid mellan dödsfall och gravsättning eller kremering. 2019 var tiden 22 dagar!

Om den avlidne gått ur Svenska Kyrkan eller aldrig tillhört den, har man ingen rätt till begravningsgudstjänst, dvs begravningsceremoni enligt Svenska Kyrkans ordning. Det innebär att man inte har någon rätt att få ha begravningsceremonin i kyrkan och ingen rätt till präst eller kyrkomusiker.

Däremot har man rätt till en grav på kyrkogården eller begravningsplatsen liksom rätt till allt som har med kremation och gravsättning att göra. Även om man inte tillhör Svenska Kyrkan betalar man en begravningsavgift via skattsedeln som normalt täcker kostnaden för upplåtelse av ceremonilokal, kremation, gravöppning och upplåtelse av grav under 25 år samt vissa transporter.

Det förekommer att den som lämnat Svenska Kyrkan ändå haft en kristen livsåskådning och därför önskat en kyrklig begravningsgudstjänst. I så fall är det ibland möjligt att tillgodose den avlidnes önskan. Olika präster kan dock ha olika uppfattningar om lämpligheten med att någon som inte tillhör Svenska Kyrkan ändå begravs i kyrkans ordning.

Den avlidne jämställs med icke-församlingstillhörig, varför dödsboet får räkna med att betala en avgift till församlingen för präst, organist, vaktmästare och kyrkolokal.

Själva begravningsceremonin kan ske i princip var som helst. Inomhus eller utomhus. I kyrkan eller kapellet, i hemmet, i trädgården, vid stranden, vid graven, i allmän samlingslokal som Folkets Hus, i klubblokal, i personalmatsal osv. Man ska naturligtvis inte ordna begravningen på en plats där den väcker allmänt anstöt.

Vad gäller gravsättningen av stoftet eller askan finns dock regler. Ett stoft får endast begravas på en enskild eller allmän begravningsplats. För aska finns möjlighet, efter tillstånd från Länsstyrelsen, till utströende över öppna vatten eller naturmark. Tillstånd medges normalt aldrig för utströende på villa- eller fritidstomt, allmän plats och liknande.

Ur Begravningsförordningen:
30 § Askan efter en avliden får strös ut på någon annan plats än begravningsplats, om länsstyrelsen i det län där det är meningen att askan skall strös ut ger tillstånd till det.Tillstånd får meddelas bara om den plats där askan skall strös ut är lämplig för ändamålet och om det är uppenbart att man kommer att hantera askan på ett pietetsfullt sätt.

Han får ligga kvar i kylrummet på sjukhuset (högst 1 månad) tills ni i familjen bestämt er för var och när begravningen ska vara samt valt kista. Begravningsentreprenören åker sedan till sjukhuset och kistlägger honom i svepskjorta, lakan och täcke eller så kan han kläs i egna kläder. Då finns det också möjlighet att ta ett personligt avsked. Därefter transporterar begravningsbyrån honom till bisättningsrum (kylrum) i nära anslutning till platsen för begravningsceremonin, oftast en kyrka eller kapell.

Kan man ha en begravning med enbart en urna, och får man hålla ceremonin var som helst ? Jag har lämnat Svenska kyrkan och vill helst inte ha någonting alls när jag är död men mina anhöriga är av annan uppfattning.

Det går bra att ha begravning med enbart urna. Kroppen omhändertas och kläs som vanligt och läggs i en kista och transporteras till krematoriet för att sedan hämtas som aska i en urna. Begravningen eller avskedet kan äga rum i princip var som helst. Man måste ta hänsyn till sina medmänniskor när man väljer plats men att ha en ceremoni i hemmet, utomhus eller i någon lokal möter inga hinder.

En familjemedlem eller god vän kan vara begravningsförrättare om man vill ha någon som håller i det hela. Begravningsbyråerna har ofta egna förrättningsmän och en del kommuner erbjuder också den tjänsten.

Det är klokt av er att diskutera detta nu så att du får förklara varför du inte vill ha någon ceremoni efter din död och de anhöriga kan berätta varför de önskar det. Det är lätt att säga att ”när jag är död ska jag bara strös för vinden, ingen grav som någon måste sköta om”. Men de som blir kvar kan se det på annat sätt. Alla kulturer har någon form av ceremoni där man tar avsked av den som är död. Att få ta ett sista farväl är betydelsefullt för de allra flesta för att få ett avslut.

En kista är som regel inredd med en madrass, ett tunt täcke och en kudde. Det finns olika kvalitéer och utförande. Du får naturligtvis ha eget täcke och kudde i kistan. Du får också ha egna kläder på dig.
En svepningsskjorta följer i vissa fall med när man köper en kista men många väljer att ha egna kläder, en pyjamas eller nattskjorta, kostym eller klänning. För att vara säker på att få det som du vill ha det skriv ner det i t. ex. Livsarkivet men se också till att dina anhöriga känner till dina önskemål.

Från och med den 1 maj 2012 ska kremation eller gravsättning äga rum inom en månad från dödsfallet. Det kan jämföras med Danmark som har åtta dagar mellan dödsfall och kremation eller gravsättning och norge som har tio dagar. Det innebär att själva begravningsceremonin skall hållas så att tid finns för kremation som oftast äger rum någon dag efter ceremonin. Vid jordbegravning äger begravningsceremoni och gravsättningen i regel rum samma dag.

Ja, det får man och man får även göra sin egen urna. Man ska följa de rekommendationer som SBT, Samrådsgruppen Begravningsbranschen Träindustrin utarbetat. Du hittar dem på www.skkf.se/sbt

Det är den som beställer begravningen, oftast en nära anhörig, som har till uppgift att informera övriga närstående om dag och tid och andra detaljer kring begravningen. Många tror att begravningsbyrån skall meddela alla närstående men så är inte fallet. Tvärtom har anställda på en begravningsbyrå tystnadsplikt. Om de får i uppdrag av beställaren av begravningen att informera andra så gör de naturligtvis det men inte annars.

Ja, det går alldeles utmärkt, under förutsättning att gravrättsinnehavaren lämnar sitt tillstånd till gravsättningen.

Det finns många alternativ, men alla är inte tillgängliga överallt. Man får kontakta kyrkogårdsförvaltningen på orten för att få veta exakt vad som gäller just där. Allmänt kan sägas att gravsättning av urna eller aska kan ske på följande sätt:

• I grav avsedd för enbart urnor
• I kistgrav. Ibland vill makar begravas på olika sätt men ändå dela grav. Då väljer man lämpligast en kistgrav för där ryms både kista och urna.
• I minneslund, vilket brukar ses som en anonym begravningsplats. Här får man inte sätta upp någon form av minnesmärke över den avlidne
• På en askgravplats, ibland kallad asklund, med enskilda gravar markerade.Ofta finns en platta med den avlidnes namn där askan är gravsatt. De anhöriga har begränsad rätt att smycka graven.
• I en askgravlund, ett gemensamt gravområde där askor grävs ner utan att bestämda gravplatser markeras. De gravsattas namn anges på en plats som inte är i direkt anslutning till den enskilda
• askan. Ofta sköts platsen helt av kyrkogårdsförvaltningen.
• I kolumbarium eller urnmur. Här står urnorna i små nischer inomhus eller utomhus.
• Genom att strö askan i naturen, till exempel över hav, sjö, älv eller i skog och mark efter tillstånd från Länsstyrelsen i det län där utströendet ska ske. Det finns många sätt att gravsätta en aska och det kan vara bra att reflektera över vilket alternativ som är lämpligt. För många är gravplatsen viktig. Den utgör en sista länk till någon och anhöriga har någonstans att gå för att minnas och sörja. Glöm inte att prata med nära anhöriga, barn och barnbarn, om detta. En gravplats innebär inte alltid ett betungande ansvar för skötsel. För en del är denna plats det enda ”egna” som finns kvar i hembygden.

Min mor har uttryckt att hon vill donera sin kropp till forskningen? Hur gör man det och vad händer med kroppen?

När man vill donera sin kropp kontaktar man institutionen för neurovetenskap i Stockholm, Uppsala, Linköping eller Umeå. I Göteborg är det Institutionen för biomedicin vid Göteborgs universitet man kontaktar.
Man får ett donationsformulär som ska fyllas i och som sedan förvaras på Institutionen under stor sekretess. När en donator dör förs kroppen till institutionen där den balsameras med sprit som konserverar kroppen, fenol som håller möglet borta och glycerol för att minimera uttorkning samt formalin som tillförs hjärnan.

Sedan sveps kroppen in i lakan och sänks ner i ett bad med 40-procentig sprit. Här kan kroppen ligga i ett och ett halvt år utan att förändras märkbart. Alla donatorer avidentifieras, det vill säga namn och personnummer ersätts med annan identifikation. De donerade kropparna används i utbildningssyfte både för dissektioner samt provoperationer. Även specialister inom ortopedi, öron, näsa och hals samt handkirurger kan i vidareutbildningssyfte förkovra sig inom sitt område.

Om anhöriga vill ha en begravningsceremoni kan kroppen kistläggas efter balsameringen och ceremoni hållas, varefter kroppen transporteras tillbaka till institutionen där den placeras i spritbadet. När kroppen har används färdigt i utbildningssyfte läggs den i kista och förs till krematoriet för kremation eller till kyrkogården för gravsättning beroende på vad donatorn haft för önskemål.

Vi är ett par som just gått i pension och planerar att tillbringa vinterhalvåret i ett varmare land. Vi undrar vad som händer om en av oss dör utomlands? Kan man ta hem kroppen och begrava den i Sverige?

Visst kan ni begravas hemma. När någon dör under vistelse i annat land ska man först kontakta Svenska Ambassaden där. De vet vilka åtgärder som ska vidtas för att kroppen ska kunna transporteras till Sverige och vilka intyg som krävs. Man kan välja att ta hem kroppen i en kista eller kremera kroppen och ta hem askan i en urna. En begravningsbyrå på hemorten eller där begravningen ska äga rum kan ta emot kistan, om man valt det alternativet, och ordna med det praktiska. Resekostnaderna står ni själva för så se till att ni har en bra hemförsäkring eller en reseförsäkring som täcker hela vistelsen ni är utomlands. I vissa begravningsförsäkringar ingår också hemtransport vid dödsfall utomlands.

Direkt efter begravningsceremonin har de flesta ett behov av att samlas och minnas den döde tillsammans. Man får också tillfälle att prata med släkt och vänner som man annars kanske inte skulle träffa. Att var och en går hem till sitt direkt efter ceremonin känns ofta inte rätt vid en så viktig händelse som en begravning.

Precis som det kan vara stor skillnad mellan olika begravningar, skiljer sig också olika minnesstunder åt. En minnesstund kan med rätt planering verkligen bli något att minnas. Och utan planering kan det bli något man lika gärna kunde vara utan. En kunnig begravningsbyrå hjälper till så att minnesstunden blir personlig och minnesvärd.

Det behövs ett i förväg uppgjort program, någon som ser till att programmet följs, en slags toastmaster eller värd. Man kanske skall sjunga något tillsammans, läsa en dikt, eller spela musik som den döde tyckte om. De som vill berätta något ur den dödes liv bör uppmuntras. Kanske man vill ordna ett minnesbord där man kan lägga ut blomsterhyllningar och minnesadresser. Och vad skall man bjuda på. Kaffe och tårta passar inte alla tider på dygnet. Och en enkel buffé kan vara både bättre och billigare än smörgåstårta. Hur vill man att uppdukningen skall se ut, och hur skall gästerna placeras.

Allt hjälper byrån till med om man vill.

Hur man klär sig på begravningar påverkas av lokala seder, de anhörigas önskemål och personliga synpunkter. Hur formellt man behöver klä sig på begravningar varierar alltså, precis som vid andra högtider. Även för den som tycker att kläderna saknar betydelse eller om det inte finns några uttalade krav på klädseln, kan det kännas bra att bemöda sig lite. Det är ett sätt att förbereda sig själv inför begravningen, samtidigt som man hedrar den döde och tar hänsyn till de anhöriga och övriga gäster på begravningen.

Det vanligaste idag för män är mörk kostym (kavaj). Svart slips är alltid korrekt. De som tillhör de närmaste kan även ha vit slips.

För kvinnor kan det innebära, mörkt dräkt, klänning, kjol, byxor, mörka strumpor och en vit scarf alternativt halsduk.

Valfri klädsel innebär att gästernas klädsel är just valfri. Detta hindrar inte de gäster som vill klä sig formellt att göra det. När det står ljus klädsel eller sorgklädsel undanbedes innebär detta att ljus (valfri) klädsel påbjudes.
Barn kan alltid ha sina finkläder.

Sorgband används idag mer sällan men vi lever i en tid då prioriteringar, samhörighet, släktskap är någonting helt annorlunda en bara för några decennier sedan. För att kunna markera att man har sorg  finns ett sorgband (tillhanda hålls av auktoriserade begravningsbyråer) att fästa på blus, kavaj eller rockslag som en hjälp för en själv och till dem man möter. Detta lilla sorgband fästs med en pin med en fågelsymbol.
I t.ex sportsammanhang, då någon närstående till laget avlidit, kan laget bära ett brett sorgband på vänster arm.

Det är i första hand sorgehuset som flaggar, men även andra som vill hedra den döde och visa sin sorg kan göra det. Man kan också flagga på den dödes arbetsplats.

Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen: På dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.

När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

Det finns inga formella hinder mot begravning i öppen kista. Vare sig under ceremonin eller vid gravsättningen. Öppen kista är dock ovanligt i Sverige varför det krävs att alla inblandade är informerade och väl förberedda. Det gäller såväl präst, vaktmästare och kyrkomusiker som begravningsgästerna. Begravningsbyråerna hjälper till att ordna alla förberedelser som är lämpliga.

Defilering är en del i begravningsritualen där de som deltar har en möjlighet att gå fram till kistan eller urnan för att ta avsked av den döde. En defilering kan ske inne i begravningslokalen eller vid graven. Det är vanligt att man lämnar sin handbukett vid kistan eller urnan, men det är inget måste. Vill man inte ha en blomma kan man lägga en hand på kistan eller urnan eller välja att buga eller niga. Det är valfritt om man vill defilera.

Ja, i de flesta fall är det möjligt att direktsända begravningen (livestreama). Begravningsbyrån kan oftast erbjuda den tjänsten. Information om direktsädning sker i lokalen och de som inte vill synas i bild ska erbjuds den möjligheten.

Ja det får du, men generellt är det inte tillåtet att förvara urnan hemma (såvida inte resan kräver det) så du måste kvittera ut urnan samma dag du reser och lämna den till kyrkogårdsförvaltningen på den andra orten när du anländer.

Troligen är svaret nej, aska får bara gravsättas på allmän eller enskild begravningsplats. Man kan ansöka hos Länsstyrelsen om tillstånd att sprida aska på annan plats en allmän eller enskild begravningsplats. Länsstyrelsen har en restriktiv hållning och det skall vara långt från bebyggelse, vandringsleder mm.

Begravningslagen säger följande; Askan efter en avliden som har kremerats i Sverige skall gravsättas inom ett år från kremeringen.
Den huvudman för begravningsverksamheten eller den innehavare av krematorium som förvarar askan får dock medge anstånd med gravsättningen, om det finns särskilda skäl för det.

Om de efterlevande inte kan enas om kremering skall ske eller om gravsättningen, ska huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd på begäran medla mellan parterna.
Kommer man överens fastställs överenskommelsen annars hänskjuts den till länsstyrelsen. Då blir det länsstyrelsen som prövar vem som ska få bestämma. Det beslutet går att överklaga till förvaltningsrätten.

Min mor äger en fastighet som hon ärvt efter sina föräldrar och den är hennes enskilda egendom. vem ärver den när hon dör? är det min pappa eller jag? Jag kan tillägga att mina föräldrar är gifta med varandra. 

Det är din pappa som ärver den enskilda egendomen efter din mamma. han ärver den med fri förfoganderätt precis som övrig egendom. Efter hans död ärver du båda dina föräldrar. Detta under förutsättning att det inte finns något testamente som säger något annat.

Min man är kallad till bouppteckning efter en moster. Han har för avsikt att åka dit men nu säger hans syster att det inte är någon idé för de kommer ändå inte att få ärva något. Mosters man lever men de har inga barn. Vad gäller?

Visst kan din man åka till bouppteckningsförrättningen. Det är helt rätt som systern säger att de inte får något arv nu. Makar ärver varandra med fri förfoganderätt och det innebär att när mosters man avlider kommer din man och
hans syster att kallas till bouppteckningen efter honom och då delas arvet upp mellan mosters släkt och hennes makes släkt.

Jag är kallad till bouppteckning efter min mor. Far lever och vi är flera syskon samt en halvsyster på mammas sida. Måste jag närvara vid bouppteckningen? Kan jag begära att få en kopia av bouppteckningen när den är klar?

Nej, du är inte skyldig att närvara vid bouppteckningen. Den som är ansvarig för bouppteckningen är skyldig att kalla alla dödsbodelägare och efterarvingar men det finns ingen skyldighet att närvara. Däremot måste du genom att skriva under ett kallelsebevis intyga att du är kallad till förrättningen men att du inte avser att närvara. Du kan begära att få en kopia av bouppteckningen när den är klar. Så snart den är registrerad vid Skatteverket är det en offentlig handling. I detta fall är det bara er far och er halvsyster som är dödsbodelägare och er halvsyster har rätt att få ut sitt arv efter er mor nu. Ni syskon är efterarvingar och ert arv betalas ut först när båda föräldrarna är avlidna.

Vår morbror avled i december i fjol. Vi är cirka 20 personer som skall ärva honom, en del någon enstaka sak, andra andelar i boet. Bland delägarna finns två minderåriga barn. Det finns bankmedel både i Sverige och utomlands. Vi tycker att det tar onödigt lång tid för begravningsbyrån att göra färdigt denna bouppteckning och betala ut vårt arv. Hur lång tid brukar det ta? Kan vi skynda på processen på något sätt?

Med ledning av dina uppgifter så är detta ingen bouppteckning som går snabbt att göra. Dels är det många delägare som ska kallas till bouppteckningen, de minderåriga ska företrädas av någon och om denne någon är en förälder som är delägare i dödsboet ska en god man utses. Detta gör överförmyndarnämnden i kommunen efter ansökan. Vidare ska man samla in uppgifter om tillgångar och skulder vilket inte behöver
ta särskilt lång tid, men kan vara lite besvärligare om man ska hämta uppgifter från en bank i ett annat land. När bouppteckningen är registrerad ska ett arvskifte göras innan  tillgångarna kan fördelas. Alla skulder ska
betalas och en deklaration över det senaste året ska göras.

Arvskiftet ska godkännas av samtliga dödsbodelägare. Överförmyndarnämnden ska godkänna arvskiftet för de minderårigas räkning. När detta är gjort kan fördelningen verkställas. Det är inte ovanligt att bouppteckning och arvskifte med så många delägare tar mellan 6 månader och 1 år. Om det finns fastighet, bostadsrätt, bolag eller annat som ska  säljas tar det oftast betydligt längre tid innan allt är klart.

Jag ska skriva ett gåvobrev åt en kund där mottagaren är minderårig och gåvan ska förvaltas av särskild förvaltare (bank). Måste barnets förmyndare (mamman i detta fall) godkänna gåvan genom påskrift?

Ja, förmyndaren skall ta emot gåvan genom sin påskrift.

Min far ärvde en gård efter sin mor som hon hade ärvt efter sin andra man. Han hade inga barn eller andra släktingar och de fick inga gemensamma barn. Min far hade umgängesförbud med mig från det att jag var tre år. jag träffade honom igen vid 9-årsåldern och några gånger under mina tonår. senast jag träffade honom var jag 18 år. Det fungerade inte så jag tog helt avstånd till honom, jag är hans enda barn. Han bor ensam på gården och är inte gift.
Om min far blir sjuk eller dement eller på annat sätt oförmögen att ta hand om sig själv, kommer då jag bli kontaktad om han måste ha förmyndare? Eller blir jag ovetandes om något händer honom?
Om han avlider, blir då jag kontaktad direkt och är det jag som ska ordna med begravning och allt som hör till och skaffa bouppteckningsman?
Som enda arvinge ska jag ju ärva allt efter honom, gården, huset och allt annat, men om han nu har skrivit testamente, hur mycket kan han då ha tagit bort från mitt arv?
Hur mycket av gården kan han ge bort till någonannan?
Kan jag behöva köpa ut någon om jag vill ha gården och han har testamenterat bort hälften, eller kan han till och med testamentera bort mer än hälften?

Om din far blir sjuk informeras den eller de som han själv har uppgivit som sina närmast anhöriga. Om han blir dement och behöver god man kommer kommunen att utse lämplig god man som tillvaratar hans intressen. Den gode mannen är inte skyldig att undersöka om det finns barn till den person han eller hon är god man för. När din far avlider kommer du att underrättas.
Som dödsbodelägare blir du ansvarig för dödsboet, det vill säga att ordna med begravning, ta hand om post, sköta löpande utgifter, se till att en bouppteckning görs och så vidare. Som dödsbodelägare kan du överlämna dessa arbetsuppgifter till någon annan, till exempel en begravningsbyrå. Din far kan också skriva ett testamente och där bestämma att någon speciell person ska vara testamentsexekutor. Då är det den personen som ansvarar för att bouppteckning görs och att arvet fördelas utifrån testamentet.
Testamentsexekutorn kan också ha fått i uppdrag att förvalta dödsboet och ombesörja att begravningen genomförs utifrån den avlidnes önskemål. Om det finns en testamentsexekutor övertar han ansvaret för dödsboet och du kommer endast att informeras och kallas till bouppteckningsförrättningen. Som arvinge ska du ärva den kvarlåtenskap som finns, antingen hela eller så delar du med övriga arvingar.
Din pappa har rätt att testamentera bort allt men du har rätt att få hälften av hans kvarlåtenskap, den så kallade laglotten. Han kan ge bort sina tillgångar så länge han är frisk och vet vad han gör. Det finns skyddsregler om man kan anta att gåvorna har givits för att minska arvet till den som är arvsberättigad.

För ett år sedan avled min man. Bouppteckning och arvskifte är klart. Jag blir bara så osäker på om jag blev lurad i samband med arvskiftet. Min man hade ett barn sedan tidigare och vi hade inga gemensamma barn. Enligt den som hjälpte mig med bouppteckningen och arvskiftet hade hans barn rätt att få ut hälften av vårt gemensamma bo. Stämmer det? Jag har hört av en god vän att hans barn bara hade rätt till en fjärdedel. Vad är rätt?

Din boupptecknare har gjort helt rätt under förutsättning av att ni inte hade något testamente upprättat er emellan. Särkullbarn, som din mans barn kallas, har alltid rätt att få ut sitt arv direkt när föräldern
avlider. Den rätten kan man begränsa med ett testamente så att barnen bara får ut sin laglott, det vill säga halva arvslotten. Det är nog det din gode vän far efter.

Jag har vuxit upp med min pappa och hans fru som har varit min ”mamma”. Nu har min pappa avlidit och jag är inte adopterad av ”mamma”, utan jag är särkullbarn. Jag har en bror (som är son i det nya äktenskapet mellan vår pappa och den jag kallar ”mamma”). Han får inte ut något arv efter pappa nu, men jag skall enligt boupptecknaren få ut min del. Nu är min fråga om jag också kan vänta med att ta ut mitt arv efter pappa och låta ”mamma” bo kvar och behålla även min del?

Visst kan du avstå från att ta ut ditt arv nu. Lagen är så skriven att gemensamma barn till makar, din bror i detta fall, får vänta med att få ut sitt arv tills båda föräldrarna är avlidna medan särkullbarn har rätt att få ut sitt arv direkt när föräldern avlider. Det är en rättighet, men ingen skyldighet, så du kan helt enkelt göra ett arvsavstående till förmån för din ”mamma”. Du får då ut ditt farsarv när hon är avliden.

Jag är änkeman sedan 2001 och jag och min hustru saknade barn. Däremot hade min fru syskon som kallades till bouppteckningen men som inte fick något arv efter henne eftersom jag, som var hennes man, ärvde henne. Jag har inga syskon utan min närmaste släkting är en kusin och hans fru. Vem ärver mig när jag dör?

Du nämner inte om du och din fru hade ett inbördes testamente, men jag utgår från att ni inte hade det och att arvet gick till dig enligt svensk arvslag. I så fall är det din avlidna frus syskon som ärver både
henne och dig när du avlider. Om du tittar i bouppteckningen som upprättades efter hennes död så framgår det där att syskonen är så kallade efterarvingar. Det innebär att de har rätt till arv när du avlider. Om någon av hennes syskon är döda träder deras barn in och delar det arv föräldern annars skulle  ha fått. Kusiner, däremot, ärver inte enligt lag. Om du vill att din kusin skall ärva dig måste du upprätta ett testamente och då delas arvet så att hälften går till din avlidna hustrus syskon och den andra hälften går
till din kusin enligt testamentet.

Vi är sambor sedan många år och har två gemensamma barn. Måste vi upprätta ett testamente för att vi ska ärva varandra trots att vi har barn tillsammans?

Ja, därför att sambor inte ärver varandra. Enligt sambolagen har sambor rätt att bodela bohag och bostad anskaffade för gemensamt bruk, men det är allt. Andra tillgångar som fritidshus, bil, båt, bankmedel etcetera ägs av den som är skriven för respektive egendom och den egendomen kan inte bodelas mellan sambor. Den ärvs av era barn. Om ni vill skydda varandra kan det göras genom att upprätta ett testamente. Man ska dock ha klart för sig att barnen alltid har rätt att få ut sin laglott, det vill säga hälften av arvet. Om ni vill skydda varandra så att ni sitter i vad som tidigare benämndes ”orubbat bo” ska ni gifta er. Makar med gemensamma barn ärver varandra med fri förfoganderätt och där har barnen inte möjlighet att begära att få ut sin laglott.

Hur länge får en begravningsbyrå låta en bouppteckning ligga efter registrering innan den skickas tillbaka till anhöriga?

Det finns ingen tidsram angiven någonstans. Om bodelning och arvskifte ska göras kan det ibland bli aktuellt att invänta exempelvis slutskattsedel för att kunna ta hänsyn till kvarskatt, eller om fastighet skall säljas ska bouppteckningen skickas till inskrivningsmyndighet för lagfartsansökan för dödsboets räkning. Om ingen åtgärd ska vidtas sedan bouppteckningen har registrerats finns ingen anledning att dröja med att återsända den till bouppgivaren. Normal handläggningstid torde vara en till två veckor.

Min avlidne morbror var ogift och hade inga barn. Däremot finns fyra syskon i livet och barn till avlidna syskon. Jag vet att jag finns omnämnd i ett testamente som min morbror har skrivit. När jag kontaktade begravningsbyrån, som har hand om bouppteckningen för att få ta del av testamentet fick jag inte det. Har de rätt att neka mig se testamentet?

De har inte rätt att neka dig att se testamentet, men delgivning av ett testamente bör ske samtidigt till samtliga dödsbodelägare. Man skickar som regel ut kopior av testamentet samtidigt med kallelse
till bouppteckning. Det är vedertagen arbetsgång.

Jag har nyligen varit på bouppteckning efter min far. Han var gift med en kvinna som inte är min mor. Vid förrättningen begärde hon att få behålla det som hon ansåg var hennes del av boet och jag skulle bara får ärva det min pappa var ägare till. Kan hon göra så? Ska inte allt delas lika? Till saken hör att hon är ganska välbärgad.

Din fars änka har rätt att behålla sitt giftorättsgods enligt äktenskapsbalken 12 kap 2 §. Där finns en regel som säger att vid bodelning med anledning av makes död har efterlevande make rätt att begära att få behålla sitt giftorättsgods som sin andel i boet. Den avlidnes arvingar får då dela på den avlidnes andel i boet. Den avlidnes arvingar kan inte göra motsvarande anspråk.

För att testamentet ska vinna laga kraft, som det heter, ska det delges alla som skulle ha ärvt om inte testamentet funnits. Testamentet ska sedan skriftligen godkännas av dessa personer eller lämnas oklandrat i sex månader. För att denna sexmånadersperiod skall börja löpa måste man ha ett bevis på att dessa personer har tagit emot testamentet. Sedan sex månader har gått sedan den siste mottog testamentet ska testamentet och alla bevis om mottagandet av detsamma skickas till tingsrätten med en förfrågan om något klander har lämnats in.

Om ingen har klandrat testamentet vinner det laga kraft och testamentet förses med en stämpel om dess giltighet. Om man inte når alla för delgivning kan man antingen begära hjälp via polisen med delgivningsman eller om arvinge är okänd eller vistas på okänd ort, begära god man som tillvaratar deras intresse. Detta är en tidskrävande och inte helt enkel uppgift och det är viktigt att det görs på ett korrekt sätt. Enklast är att ta hjälp av jurist eller auktoriserad boutredare.

Vi är ett par som skrev ett inbördes testamente för länge sedan. Vi undrar nu om vi bör ändra något i det. Vi har skrivit att den som blir kvar ska sitta i orubbat bo och att barnen endast skall få sin rättmätiga del av arvet när någon av oss dör och resten när vi båda är borta.

Det framgår inte om barnen är era gemensamma men i så fall behöver man idag inget testamente för att sitta kvar i orubbat bo. Sedan 1988 ärver makarna varandra före gemensamma barn och när båda föräldrarna är avlidna får barnen arv efter dem båda, men först då. Om barnen inte är gemensamma, utan särkullbarn, bör ni ha testamentet kvar för då begränsas arvet till laglotten när föräldern dör och resterande del när den andre maken dör. Oavsett om barnen är gemensamma eller särkullbarn så väljer många föräldrar att skriva ett testamente för att göra arvet till enskild egendom för barnet. I synnerhet om arvet består av fastighet eller en större aktieportfölj. Genom att göra arvet till enskild egendom ingår det inte i barnets giftorättsgods om barnet är gift eller gifter sig.

Min pappa har skrivit över alla sina tillgångar på sin hustru. De har dessutom ett äktenskapsförord som gör hennes egendom till enskild. Nu har min pappa dött och min fråga är om jag blir helt arvlös eller om jag har någon som helst rätt till arv. Man säger ju att man inte kan göra barn arvlösa men stämmer det verkligen?

Din pappa har gjort en del åtgärder som kan tyckas ha som mål att göra dig arvlös. Han har dessutom levt ett ”farligt” liv då han har överlåtit allt till sin hustru och dessutom gjort den till hennes enskilda egendom.

Om de hade valt att skilja sig hade hon tagit alla tillgångar och han hade blivit utan. Nu gäller det ditt arv och huvudprincipen är att det din pappa efterlämnade, hans kvarlåtenskap, skall tillfalla dig, eventuellt delas med andra syskon. Eftersom han har givit bort alla sina tillgångar till hustrun finns tydligen inget att ärva.

Då är frågan när han överlät tillgångarna och avsikten med överlåtelsen. Om man kan visa att överlåtelsen har ägt rum sedan din pappa fått någon form av besked om sjukdom och nära förestående död kan gåvan från din pappa till hustrun anses vara ett testamente. Avsikten har då varit att skydda hustrun på bekostnad av barns rätt till arv.

Om man kan visa att handlingen har haft som mål att minimera din rätt till arv kan du väcka talan mot din pappas hustru och begära att få ut din laglott, dvs hälften av det arv du var berättigad till. Det kallas det förstärkta laglottsskyddet och härom stiftas i 7 kap 4§ Ärvdabalken. Om bouppteckningen redan är gjord har du ett år på dig, från det att bouppteckningen avslutades, att väcka talan.

Han var änkeman och saknade barn. Vi har nu fått veta att han har testamenterat all sin kvarlåtenskap till hustruns släktingar. Nu är min fråga; har vi, min syster och jag, rätt att få se testamentet?

Ni har inte bara rätt att se testamentet, ni skall få en kopia av det (14 kap ÄB) och en kallelse till bouppteckningen efter er bror (20 kap 3§ ÄB). Ni behöver däremot inte närvara vid bouppteckningen men ni skall skriva under ett bevis på att ni tagit del av testamentet. Det skall göras direkt på en vidimerad kopia av testamentet och man kan som regel välja att skriva under att man tagit del av testamentet eller att man godkänner det.
Om ni godkänner testamentet vinner det laga kraft (blir giltigt) direkt och ni är inte längre dödsbodelägare. Om ni väljer att skriva under att ni tagit del av det har ni 6 månader på er att klandra testamentet (14 kap 5§ ÄB) om ni av någon anledning anser att det inte upprättats på korrekt sätt.

En bouppteckning har gjorts och en arvskifteshandling har upprättats där det står hur mycket var och en av oss ska få ärva. Vår pappa var omgift och hans nya fru har fått fullmakt från oss syskon att avsluta pappas konton och betala ut vårt arv. Det är länge sen vi skrev på men något arv har vi inte sett till. Hur gör vi för att förmå henne att betala ut arvet till oss?

Ni kan vända er till kronofogdemyndigheten och begära hjälp. Ni har en handling som visar att ni har rätt till en summa pengar och vem som ska betala dessa. Med denna handling som stöd för detta kan ni begära handräckning från kronofogden, läs mer på Kronofogdemyndighetens hemsida.

Vi är ett äldre par med en son i livet och en son som omkom i en olycka för många år sedan. Sonen som omkom hade två små barn. Vi tappade kontakten med dem och deras mamma när de flyttade till annan ort. Hon är omgift med en annan man och barnen har vuxit upp med en annan ”pappa”. Vår fråga är, vad händer när vi dör? Har vår döde sons barn rätt att ärva oss när vi inte haft någon kontakt under alla år? De har dessutom vuxit upp med en annan pappa. Vår önskan är att vår son som lever och som har stöttat oss och hjälpt oss under alla år ska ärva allt efter oss.

Er döde sons barn, det vill säga era barnbarn, har rätt till arv efter er. Lagen är sådan att barn alltid har rätt till arv efter sina föräldrar. Om barnet har dött går arvet vidare till deras barn, barnbarn och så vidare i rakt nedstigande led. Att kontakt inte har förekommit eller att de har vuxit upp med annan man som ställföreträdande pappa har ingen betydelse.
Arvet ska delas lika mellan era barn, det vill säga er son som är i livet har rätt till hälften och er döde sons barn ska dela den andra halvan, allt under förutsättning att de inte är adopterade av den andre mannen. Om ni vill begränsa era barnbarns arv och låta er son i livet ärva merparten av era tillgångar kan ni upprätta ett testamente.

Där kan ni skriva att det är er önskan att er son ska ärva er och att era barnbarn endast får sin laglott. Laglotten är häften av arvslotten och i ert fall skulle då sonen som är i livet ärva 75 procent och barnbarnen får dela på 25 procent av arvet.
Eftersom ni är makar med gemensamma barn blir det inte aktuellt med något arv till vare sig son eller barnbarn förrän ni båda är avlidna.

Vi är ett äldre par som bor tillsammans men vi är båda änklingar och har barn på varsitt håll. Nu vill vi inte ärva varandra den dagen någon av oss dör utan vi vill att våra respektive barn skall ärva oss. Hur gör vi, ska vi skriva ett testamente?

Som sambor ärver ni inte varandra. Era barn ärver direkt. Detta gäller även om barnen varit era gemensamma. För att sambor skall ärva varandra måste man skriva ett testamente. I ert fall bör ni upprätta ett samboavtal. Däremot kan ni skriva ett testamente där ni bestämmer att det era barn ärver skall vara deras enskilda egendom.
Ta kontakt med jurist som hjälper er med både samboavtal och testamente.

Jag har hört att man inte behöver göra en bouppteckning om den som är död inte har pengar till sin egen begravning. Stämmer det?

Både ja och nej. Om den dödes tillgångar inte räcker till mer än kostnaderna för begravningen och andra utgifter i samband med dödsfallet kan i vissa fall en dödsboanmälan göras. Vänd dig till kommunen där den avlidne var skriven så får du hjälp med detta. Om den avlidne är ägare eller delägare till en fastighet ska en bouppteckning alltid göras.

år någon annan dödsbodelägare skriva under en bouppteckning som jag varit bouppgivare till?

I Ärvdabalken kan i 20 kap 6 § vi läsa: “Den som vårdar egendomen eller i övrigt bäst känner till boet skall såsom bouppgivare lämna uppgifter om boet. Varje delägare samt efterlevande make eller sambo skall på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen. Bouppgivaren skall på handlingen teckna försäkran på heder och samvete att uppgifterna till bouppteckningen är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats.

Bouppgivaren ska bekräfta sina uppgifter med ed,om talan om edgång förs av någon vars rätt kan bero därav eller av boutredningsman eller testamentsexekutor. Samma skyldighet har dessutom dödsbodelägare samt efterlevande make eller sambo som inte har varit bouppgivare. Även andra personer som har tagit befattning med boet kan åläggas att bekräfta uppgifterna i bouppteckningen under ed”.

En bouppteckning är en officiell handling. Det innebär att en registrerad bouppteckning kan begäras ut av vem som helst.
Bouppteckningarna registreras vid vissa Skattekontor i Sverige. Det innebär att också kronofogden kan begära ut registrerade bouppteckningar och där se vilka som ärver. Men det är ju inte per automatik som kronofogden informeras om att du har ett arv att få.

Jag och min fru har köpt en bostadsrätt som vi äger med hälften var. Jag har två särkullbarn. Vad jag förstår får barnen ut hela sitt arv efter mig om jag dör före min fru? Vi vill säkerställa så att min fru inte behöversälja lägenheten. Hur skriver vi så att mina barn bara får ut sin laglott?

Du ska upprätta ett testamente där du testamenterar allt till din fru, utom särkullbarnens rätt till laglott. Om du anger i testamentet att det är med full äganderätt din fru ärver, så kommer hennes arvingar att även ärva det som hon fått från dig genom arv. Om du däremot vill att det hon ärvt efter dig ska tillfalla dina barn när hon avlider så ska du ange det i ditt testamente. Kontakta en jurist för att få hjälp med att upprätta ett testamente!

Var går gränsen på värdet av en gåva för att man skall skriva ett gåvobrev? Min mor vill ge mig och min bror 20 000 kr var. Vi har inga fler syskon och vår far lever inte längre. Måste hon skriva ett gåvobrev till oss?

Det finns ingen gräns på hur stor värdet skall vara på en gåva för att man ska skriva ett gåvobrev.
Om ni får 20 000 kronor var behöver er mor inte skriva ett gåvobrev. Hon kan bara ta ut pengarna på sitt bankkonto och ge dem till Er. Eftersom gåvoskatten är avskaffad så det blir ingen gåvoskatt.

Om en gåva gäller fast egendom, bostadsrätt eller värdepapper och fondandelar måste man däremot upprätta ett gåvobrev. När det gäller en fastighet ska gåvotagaren söka lagfart och då måste man ha ett gåvobrev. Gåva av bostadsrätt ska meddelas styrelsen för bostadsrättsföreningen för att gåvotagaren ska bli medlem i föreningen och antecknas som ägare. När det gäller gåva av värdepapper och fondandelar måste det finnas ett gåvobrev vid omregistreringen.Gåvobrev behövs också för att givaren inte ska drabbas av kapitalvinstskatt/reavinstskatt.

Jag är enda bröstarvinge och tillika god man för min far. Har jag rätt att som god man att motta ett gåvobrev innehållande aktier från min far?

En god man har att biträda en person i ekonomiska frågor och bevaka dennes rätt. I åtagandet ingår även att sörja för huvudmannens omvårdnad. Arbetet kan variera, men vanligtvis handlar det om att ordna med betalning av räkningar, se till att den hjälpbehövande får rätt vård och boendeform.
I ditt fall kompliceras situationen av att du både är bröstarvinge samt god man, till din huvudman. Du har ett personligt intresse i den gåva som din far avser utge, då den skall ställas till dig. Detta, samtidigt som du sannolikt biträder honom i övriga ekonomiska frågor.
Dock är du enda bröstarvinge till din far, vilket gör att gåvan inte skulle leda till något eventuellt förfång för andra bröstarvingar. Eftersom överförmyndaren har till uppgift att bevaka att bland annat godmanskap sköts korrekt, bör du vända dig till överförmyndarnämnden i den aktuella kommunen för att efterhöra hur de ser på saken.

Jag är sambo och vi har köpt en ny bil där vi båda bidragit med lika mycket pengar till inköpet. Vad för slags avtal bör vi upprätta där det framgår att vi äger bilen gemensamt?

Enligt 1§ Sambolagen, utgörs samboegendom av bostad och bohag införskaffat för gemensamt bruk. Det är dock ingenting som hindrar du och Din sambo upprättar ett avtal med innebörden att Ni äger bilen gemensamt med så kallad samäganderätt. Det är klokt att anlita en jurist där ni får både råd och hjälp med utformningen av ett avtal.

Jag står som ensam ägare till vårt hus där min hustru och jag bor tillsammans.Vi har två gemensamma barn. Vad händer om jag avlider först? Skulle det blivit någon skillnad om vi hade stått som ägare till huset båda två?

När den förste av er avlider ärver efterlevande make allt eftersom ni bara har gemensamma barn. Att den ena av äger hela huset påverkar inte arvet då efterlevande make/maka ärver den först avlidna med fri förfoganderätt. När den siste av er avlider delar de två barnen på kvarlåtenskapen som då finns kvar efter den sist avlidne.

Min pappa som är ensamstående avled och efterlämnade stora skulder. Kan jag som barn tvingas att betala hans skulder?

Ingen kan ärva den avlidnes skulder. Istället är det så att tillgångarna i boet i första hand skall användas för
att betala skulderna. Skulle inte tillgångarna räcka till får man antingen begära boet i konkurs eller göra en
avveckling av dödsboet genom att begära att få skulderna avskrivna till den del tillgångarna inte räcker till.
Det är därför av största vikt, att den som förvaltar dödsboet inte betalar några skulder om det är oklart om tillgångarna kommer att räcka eller inte. Och precis som vid en vanlig konkurs får ingenting röras.
Den som är osäker ska istället ta kontakt med en jurist och rådfråga hur den fortsatta hanteringen skall skötas när det gäller dödsboet och dess förvaltning.

Enligt ett testamente som min moster har upprättat skall jag ensam ärva henne. Nu har det framkommit att det finns ett tillägg till det tidigare testamentet, där hon skrivit att andra människor skall ärva tavlor, pälsar mm. Vad gäller då?

Reglerna för att ett testamente skall vara giltigt är att det uppfyller de så kallade formkraven. Det innebär, att det klart skall framgå att det är ett testamente och det skall också finnas en vittnesmening där två samtidigt närvarande vittnen bevittnat testamentet. Om någon vill göra ett tillägg till ett tidigare testamente så kräver lagen att det uppfyller samma formkrav som huvudtestamentet. I det här fallet har din moster skrivit ett tillägg till det första testamentet som anger att vissa personer utöver dig skall erhålla vissa bestämda saker, så kallade legat.
Det här är helt i sin ordning. Den som upprättar ett testamente kan när som helst skriva ett nytt testamente
och helt ändra förutsättningarna för arvsordningen. Han eller hon kan också skriva tillägg till tidigare testamente.

Är jag skyldig att informera mina halvsyskon, som inte hört av sig på 10 år när vår gemensamma mamma är död? Kan jag beställa en begravning utan dom?

Enligt bestämmelserna i ärvdabalken ska dödsbodelägarna gemensamt förvalta dödsboet om inte annat har överenskommits. Eftersom dina halvsyskon är dödsbodelägare och det är du som idag företräder dödsboet, har du också skyldighet att informera dina halvsyskon om dödsfallet. Det skall ju senare kallas till en bouppteckning.
När det gäller frågan om du kan beställa en begravning utan att fråga dem så handlar det ju om en i högsta grad moralisk skyldighet. Att hålla någon utanför leder i allmänhet bara till konflikter framöver och även om det inte får några juridiska konsekvenser att hålla halvsyskonen utanför så har man en i högsta grad moralisk skyldighet att informera dem. Det kan ju i sammanhanget uppstå tvist om den avlidna skall kremeras eller jordbegravas, gravsättas i minneslund eller vanlig grav, här skall samtliga barn i det här fallet få uttrycka sitt önskemål.
Går det inte komma överens i den delen kan ärendet bli föremål för medling. Rådet är: Informera alla berörda parter i samband med ett dödsfall.

Vi är två syskon vars båda föräldrar är i livet. Kan våra föräldrar testamentera en större del av sin kvarlåtenskap till min bror än till mig?

När det gäller bröstarvingar som ni båda är så finns det en begräsning i ärvdabalken som säger att bröstarvingar (barn till den avlidna) alltid har rätt till sin laglott. Laglotten är hälften av det som en avliden förälder efterlämnar vid sin död, den garanteras man alltid som barn. Det skall dock i sammanhanget uppmärksammas om, att när den dagen kommer och man som arvinge blir delgiven testamentet där den avlidna inte tagit hänsyn till laglotten, själv är skyldig att göra ett så kallat laglottsanspråk. Den som är det minsta tveksam bör kontakta en jurist för råd.