Ungefär 1 400 svenskar som dör utomlands varje år kommer in i Utrikesdepartementets system. Folk reser mer och antalet dödsfall ökar med drygt 10 procent per år.
– Vi får fler av alla sorters konsulära ärenden. Men vi får inte reda på alla dödsfall, säger Marleen Windahl som är departementssekreterare på enheten för konsulära och civilrättsliga ärenden på Utrikesdepartementet, UD.
Dödsorsakerna kan variera men ofta handlar det om olyckor, suicid är inte ovanligt. Det blir en chock för anhöriga. Första prioritet för Marleen och hennes kollegor Madeleine Brolén Forslund och Marie Edström är att få dödsfallet bekräftat. Det måste göras av lokala myndigheter, till exempel sjukhus eller polis. – Det räcker inte att en anhörig eller vän säger till oss eller ambassaden att personen är död. Eller någon på ett hotell. Ibland har anhöriga redan sett på sociala medier vad som hänt. Men UD ber alltid svensk polis att framföra dödsbudet, även om man tror att anhöriga redan vet.Där det är möjligt ber de tre kollegorna ambassaderna att ta in så mycket information som möjligt om omständigheterna. – De anhöriga har många frågor. Rutinen är att vi håller kontakt med dem här i Sverige och ambassaden med anhöriga och lokala myndigheter i landet. Hittar vi ingen anhörig vänder vi oss till Skatteverket och till landsarkiven.
I THAILAND DÄR MÅNGA svenskar semestrar och bor, finns ett fungerande system, myndigheterna hör av sig snabbt till ambassaden. På andra ställen kan det vara annorlunda, det kan ta längre tid att få ett dödsfall bekräftat. Nästa steg är att ta reda på om det finns en försäkring. Det vanliga är att det ingår 45 dagars reseförsäkring i hemförsäkringen Men det måste man kolla innan man åker. UD har kampanjer om det här då och då, bland annat på svenska flygplatser. För svenskar som tillbringar längre perioder utomlands, som de många pensionärer som lämnar vintern för solkusten i Spanien, finns möjlighet att förlänga hemförsäkringen med en summa som räknas per dag. – Det kan tyckas dyrt, men om något händer är det inte dyrt. Försäkring är det absolut viktigaste att tänka på, säger Marie.
Finns det en försäkring hanterar den internationella larmcentralen det praktiska och försäkringsbolaget står för kostnaderna. De anhöriga behöver bara säga hur de vill ha det med de tjänster som ingår i försäkringen. Finns ingen försäkring kan ambassaden ta in offerter för sådant som hemtransport och kremering. UD måste veta exakt och säkert vad det kommer att kosta de efterlevande. – Om anhöriga samlar ihop 50 000 till hemtransporten och det sedan visar sig att det tillkommer tiotusentals kronor, det kan få tråkiga konsekvenser, säger Marleen.
BÅRHUSKOSTNADER KAN DRA iväg och fraktkostnaderna kan variera. I Thailand kostar lokal kremering och hemtransport av urna ungefär 15 000 kronor och transport av kista ungefär 35 000. I Spanien är det dyrare, då får man räkna med 40 000 för lokal kremering och hemtransport av urna. För transport av kista räknas priset per kilo. Priser kan också variera mycket inom samma land.
På Cypern utförs inte kremering, och inte heller i länder som själva enbart tillämpar begravning enligt islam, det vill säga kistbegravning. Då har man inget val. – Ibland kan det bli missförstånd till exempel mellan anhöriga och begravningsbyrån, då hjälper vi och ambassaden till att reda ut. Många länder tillåter att en urna går som handbagage, som frakt eller som post. Det är viktigt att ha rätt dokumentation. Sker dödsfallet i Tyskland måste mottagande begravningsbyrå i Sverige hämta urnan på flygplatsen.
EFTERSOM DET INTE är lagligt i Sverige att själv förvara askan måste den som har en urna med sig hem ta sig direkt från flygplatsen till kyrkogårdsförvaltningen eller begravningsbyrån efter att de har landat. – Flyget från Thailand kan komma på tider då allt är stängt, då behöver man ha gjort upp i förväg hur man ska hantera urnan.
Det är relativt vanligt att en person som dör utomlands också ska begravas där. – Då har personen ett liv där, vill vara kvar där. Kanske har man rötter i landet. Det är värdefullt att prata med sina anhöriga innan om hur man vill ha det. Det underlättar, säger Madeleine.
Det finns också anhöriga som inte är intresserade av att få hem kroppen. Kanske har man inte haft någon bra kontakt. Finns det olika viljor bland dödsbodelägarna uppmuntrar UD de anhöriga att försöka komma överens. Marleen, Madeleine och Marie håller anhöriga informerade så mycket de kan. Berättar sådant som: På tisdag klockan tre ska din pappa kremeras, på fredagen kan transporten komma om allt går som planerat.
Anhöriga är ofta väldigt tacksamma för den hjälp de får av UD. Men sedan finns det också de som säger: ”Han är ju svensk medborgare, betalar ni inte för att få hem honom?” Finns det inga pengar blir det lokal begravning. – Vi försöker ge anhöriga tid, sådana här beslut går ju inte att ångra, säger Marleen.
I vissa fall sker begravningen i ett tredje land. Då kan UD ha kontakt med flera ambassader och honorärkonsulat.
OCKSÅ ETT försäkringsärende kan ta lång tid. Allt är beroende av lokala myndigheters handläggning och beslut. Det kan många gånger vara frustrerande för anhöriga. Är det en polisutredning runt dödsfallet kan det råda förundersökningssekretess. För den anhörige är all information viktig. UD ger rådet att ha marginal och inte boka begravning för tätt inpå hemtransporten om det till exempel skulle vara problem med dokumentationen.
Mottagande begravningsbyråska gå till polisen med dödsbeviset och den särskilda blanketten ”uppgift om dödsfall i utlandet”. Polisen fattar beslut om gravsättningstillstånd.
Marleen, Madeleine och Marie tycker mycket om sina arbetsuppgifter. Anhöriga visar uppskattning för det stöd de får, både med information och praktisk hantering. – Det är svårt när något händer långt borta och du inte kan språket. Vi talar bara om vilka möjligheter som finns, sedan är det upp till anhöriga vad de bestämmer. Vi kan känna oss otillräckliga när vi pratar med ledsna anhöriga. Det är tungt för en mamma eller pappa som förlorat sitt barn, eller för en anhörig efter ett självmord. De svenska begravningsbyråerna kan vägleda och stötta de anhöriga i vad som gäller här eftersom vårt uppdrag slutar när urnan eller kistan landar i Sverige.
Text & Bild
Text: Anna Fredriksson